Äkta kärlek
Igår var jag på bröllop, det var så underbart vackert! Det är sådan äkta kärlek mellan det här paret. Precis den sortens kärlek man vill ha, så äkta, inte något fejk som så många tyvärr lever i. De är så fina att jag blev alldeles tårögd. Jag önskar verkligen mig själv och alla andra den typen av kärlek. Tänk att vara så enormt lycklig att det bara bubblar i kroppen och den andra personen känner precis lika starkt. Jag tror inte att det är enkelt att hitta den sortens kärlek, de flesta verkar finna den på senare år. All lycka till det fina brudparet! Tänk om det någongång kan vara jag som står där och är minst lika lycklig! Längtar!
allt är som vanligt..
Jag blir snart galen vad ensam jag känner mig. Hur länge ska det va såhär egentligen? Vad är det för jävla fel på mig som inte kan lyckas med något? Jag hatar det här, vill inte vara ensam längre! Det måste få ett slut snart..
Jag har vissa personer jag jämfört mig med genom livet, som varit som jag, alltid varit singlar medans alla andra farit runt i olika förhållanden. Det har känts skönt att slippa känt mig ensam. Dock har det mesta ordnat sig för dessa människor, de flesta av dem sitter nu mera i stadiga förhållanden, många av dem är sambo och vissa av dem har fått barn.. Jag blir så bitter, varför fungerar det för alla andra men inte för mig? Jag orkar inte med gamla vänner, alla frågar bara hur de går för mig och jag har inget att komma med, inget mer än skammen över mig själv.. FAN fatta att jag är 25 år och evigt singel, vart ska det sluta? När ska folk sluta säga att "det kommer, du är ung!" Jo, men visst. Far åt helvete, det finns fans ingen annan som hela livet varit singel. När vi var små hade alla pojkvänner, flera stycken ibland till och med. Jag däremot var ful och mobbad, försökte fråga chans, men ingen ville ha mig...
HATAR mig själv så jävla mycket!
allt är som vanligt..
Jag blir snart galen vad ensam jag känner mig. Hur länge ska det va såhär egentligen? Vad är det för jävla fel på mig som inte kan lyckas med något? Jag hatar det här, vill inte vara ensam längre! Det måste få ett slut snart..
Jag har vissa personer jag jämfört mig med genom livet, som varit som jag, alltid varit singlar medans alla andra farit runt i olika förhållanden. Det har känts skönt att slippa känt mig ensam. Dock har det mesta ordnat sig för dessa människor, de flesta av dem sitter nu mera i stadiga förhållanden, många av dem är sambo och vissa av dem har fått barn.. Jag blir så bitter, varför fungerar det för alla andra men inte för mig? Jag orkar inte med gamla vänner, alla frågar bara hur de går för mig och jag har inget att komma med, inget mer än skammen över mig själv.. FAN fatta att jag är 25 år och evigt singel, vart ska det sluta? När ska folk sluta säga att "det kommer, du är ung!" Jo, men visst. Far åt helvete, det finns fans ingen annan som hela livet varit singel. När vi var små hade alla pojkvänner, flera stycken ibland till och med. Jag däremot var ful och mobbad, försökte fråga chans, men ingen ville ha mig...
HATAR mig själv så jävla mycket!
