Hur länge kommer folk stå ut med mig?
Går du inte till psykolog/kurator? Tycker verkligen du ska göra det i så fall... Jag mår i alla fall jättebra av att prata ut med en professionell. Var dock inte sen i somras nu, eftersom jag haft fullt upp med aspergerutredningen. Men min psykolog har skickat remiss till unga vuxna i Uppsala, så ska få börja på samtal där när jag flyttar.
Det kan som sagt bli problem att prata om sitt mående med närstående. Så lätt att det blir en vana, att det är det enda man pratar om. Behöver ju inte vara dåligt. Men kanske ändå är bra att ta umgängesstunderna som en paus ifrån det sjuka? Att försöka minnas det friska när man umgås och bli påmind om att det finns annat i livet än mat och ätstörning. Att det finns något att bli frisk för!
Kram!
