Bitterfroken

Jag har startat en ny blogg där jag inte tänker vara anonym. Givetvis kommer den inte bli fullt lite utläggande som den här bloggen och jag kommer säkert skriva i den här med då och då när jag vill få ur mig de värsta sakerna!

Vill ni ha adressen till nya bloggen kan ni väl skriva en kommentar så skickar jag länken via mail? :)

kram <3

Det är sällan jag vågar känna efter hur jag mår, försöker hela tiden fly undan känslorna. Idag är en sån dag jag bara mår fruktansvärt. Jag håller ihop mig utåt sett, men på insidan är det kaos.

Just nu önskar jag att jag bara kunde ta en sista minuten någonstans och bara få vara. Ingen känner mig, ingen vet vem jag är, bara kunna få ro. När jag var utomlands i somras levde jag relativt normalt och det var så skönt! Jag åt flera gånger per dag och kände mig fridfull. Visst, det var ångestladdat med maten även då, men jag klarade av att bortse från känslorna och mådde riktigt gott. Jag tror verkligen det skulle göra mig gott med en resa, men har inga pengar alla (900:- på kontot. "Yey").

Vet ju samtidigt att det är lönlöst att fly, det kanske hjälper för en kort stund, men aldrig i längden. Jag behöver arbeta med mig själv på hemmaplan för det är ju här alla bekymmer finns.

 

Jag känner bara sån stress för att jag inte har pengar. Tack och lov är alla räkningar betalda i alla fall och det är väl det viktigaste.

Det tar alltid några dagar för mitt huvud att "vänja sig" efter att klockan ställts om. Går ofta och tänker "egentligen är ju klockan...". Efter ett tag släpper de där tankarna och då kan jag leva lite mer normalt igen, hehe!

Inatt drömde jag värsta mardrömmen, det var så himla läskigt och sådär otäckt verklig. Nu i efterhand måste jag säga att det var en väldigt bra story som jag tror att jag hade gillat att se på film, men att vara med i den var mindre kul ;)

 

Blev inget psykologbesök idag heller förresten eftersom hon är sjuk. Typiskt, men samtidigt gör det mig inte så värst mycket heller då jag för tillfället känner att det inte ger mig något. Hade ju dock velat ta upp den där oron jag känt angående om jag var hypoman i somras. Skulle vara intressant att höra hur hon ser på det. Jag hoppas att det bara var själva ätstörningen som gjorde mig uppvarvad och omdömeslös...

Har precis ätit upp en kebabsallad i solen ute på balkongen. Härligt att ha sol långt in på kvällarna!

Det var ruskigt gott med salladen, jag verkligen älskar kebab! Nåt som jag däremot tycker mindre om är den här stresskänslan jag får i kroppen när jag äter och har ätit klart. Mina mättnadskänslor fungerar inte direkt till hundra procent och då kan jag nästan få panik för att jag bara vill ha mer. Blir ju givetvis mätt efter en liten stund, men innan den känslan infinner sig är det ganska jobbigt. 

Idag har min bil fått på sig sommarskorna, skönt att det är fixat nu :)

Fortsatt underbart väder även idag. Sitter som vanligt ute på balkongen och dricker mandelmjölk smaksatt med steviadroppar med chokladsmak, otroligt gott!

Beställde nyss en ny tröja/jacka från Gina Tricot. Tvekade länge hur jag skulle göra med storlek, men jag bestämde mig för att ta den storleken jag har i nuläget eftersom det är nu jag ska ha den. Det där med mina kläder ger mig ju en del ångest, just tanken på att kläderna en dag här inte kommer passa längre :(

 

Annars mår jag väl inte jättebra, men jag försöker att njuta av det jag faktiskt kan njuta av och inte känna efter allt för mycket! 

Usch vilken ångest jag känner nu. Vet inte varför, känner mig bara så vilsen som vanligt. Det kryper verkligen i hela kroppen, hjärtat slår alldeles för snabbt och jag kan inte slappna av alls.. Tog precis Atarax. Har läst om folk som däckar på två Atarax, jag är lite smått avundsjuk på det, själv känner jag ens knappt av dem.

 

Ikväll ska jag kolla på gladiatorerna och äta en tapastallrik jag slängt ihop! Ska försöka överleva det (kanske är det därför jag har ångest? Jag vet inte..)

Otroligt varmt och skönt idag med. Sitter och bara njuter på balkongen, dock finns det vissa störande moment, till exempel när grannarna också är ute på balkongen. Hatar det, vet aldrig om jag ska hälsa eller inte och dessutom ser jag helt fullständigt förjävlig ut med hår som inte tvättats på typ hundra år. Har bara lust att gå in, men samtidigt inte för det är ju så himla skönt här! Sitter nog helt enkelt kvar en stund till..

 

Lördag idag. Är ju som vilken dag som helst för mig egentligen, men jag gillar ändå helgerna :) Vad hittar ni på?

Åh! Jag blev just lite glad igen. Jag gjorde just en helt himmelsk plankstek med fläskfilé, oh den var såååå god. Älskar verkligen plankstek. La upp en bild på den på instagram och fick en kommentar där personen ifråga undrade om jag gjort den själv och att hon i så fall vart imponerad! Jag tyckte inte själv att det var något märkvärdigt med den, men jag vart verkligen glad av kommentaren eftersom jag verkligen älskar att laga mat. Jag blir glad att en sån "liten" sak kan göra att jag känner glädje! Det gör liksom att jag vill fortsätta kämpa! <3

Instagram hjälpte mig faktiskt väldigt mycket senast jag kämpade för att bli frisk, att folk gillade och kommenterade mina matbilder, det gav mig enorm styrka! Började sen "skämmas" för att lägga ut matbilder för att  den här jäkla ätstörningen intalade mig att det var fel att äta, men jag tror bannemig jag ska börja uppdatera med matbilder oftare! 

 

<3

Idag mår jag inte särskilt bra alls. Slås omkull av ångesten, smärtan över hur jag verkligen har förstört mitt liv. Även om jag inte var nöjd med livet som det var innan den här jävla ätstörningen tog över så var det ändå ett bättre liv än det här. Jag känner mig otroligt ensam och vilsen, jag saknar min bästis som jag pratar med allt mer sällan. Vi som umgicks varje dag, jag var en del av hennes familj. Nu är jag ingenting. Jag vågar knappt längre gå ut för att jag skäms för hur jag ser ut. Jag hatar att känna så, jag vet ju att det inte är normalt att vara såhär och se ut såhär, ändå kan jag bara se det som ett enda stort misslyckande att gå upp i vikt. Jag är ledsen för att jag inte förstod tidigare vilket helvete jag skulle komma att sätta mig i och jag trodde inte för allt i världen att det skulle vara så svårt att ta sig loss. Jag säger hela tiden till mig själv att jag måste kämpa, måste tro på mig själv, men det är svårt. Jag tappar lusten för allting, kan inte hitta något som kan motivera mig till att bli frisk samtidigt som jag HATAR livet jag lever.

Jag måste återigen ge livet en till chans och jag måste tro på att det kommer bli bra!

Godmorgon! :)

Har sovit ganska okej i natt och vaknade upp till ytterligare en dag med strålande solsken. Älskar verkligen våren och hur allt vaknar till liv igen, det är så fint!

Igårkväll när jag skulle sova låg jag länge och dividerade med mig själv huruvida jag skulle äta frukost eller inte. Genast kom de där förbannade hjärnspökena och argumenterade tillbaka "gör det du, om du vill.. Men tänk på att du även ska äta något gott till kvällen eftersom det är fredag". Givetvis kände jag direkt att "det blir för mycket". Jag är omöjlig som viker mig för ätstörningen hela tiden, men att friska tankar ändå börjar komma mer och mer ser jag som framsteg ändå. Jag måste acceptera att det kan ta tid, allting kan inte hända på en gång.

 

Kram

Vädret är verkligen labilt. Igår snöade det och var isande kallt. Idag är det strålande sol igen och såå skönt! Till och med jag som fryser jämt kunde sitta ute på balkongen i bara T-shirt. Satt där och njöt och lyssnade på Håkan Hellström i typ en timme, sen försvann solen runt hörnet och då var det inte särskilt varmt längre ;)

 

Det vart inget besök hos psykologen idag förresten. Jag fastnade på E18 utan att bilen rörde sig en knapp meter och där stod jag i minst 45min så jag hann aldrig dit med tanke på att det tar 40min in dit i normala fall och jag hann inte ens ut ur min stad på den tiden. Typiskt. Hatar när saker ändras, men det gick rätt okej ändå med tanke på att jag inte direkt sett fram emot det. Ny tid nästa vecka vilken betyder två träffar den veckan..

Imorgon är det dags för möte med psykologen igen. Alltså jag har ärligt talat ingen lust då det känns som att det inte ger mig någonting alls. Det känns som att jag bara betalar pengar för att få "råd" likvärdiga de jag får av min närmsta omgivning samt de egna råden jag egentligen har till mig själv. Jag säger inte att det är fel på de här råden egentligen, men i det läget jag är behöver jag verkligen verktyg för att klara det här. Det räcker inte med att säga att jag ska äta. Jo tack, jag vet, men jag behöver tips och råd för hur jag ska göra, hur jag ska tänka. Jag har verkligen en fruktansvärd panik över det. Jag är så hemskt hemskt rädd för viktökningen. Jag vill bli frisk, men jag vill fortsätta vara smal. Jag är så rädd för att bli överviktig igen och jag är så rädd för att aldrig kunna acceptera mig själv. 

Jag vet ju att det bara är jag som kan kämpa. Ingen kan kämpa för mig, även om jag önskar det. Det känns som att jag bara står och trampar på samma ställe och jag har till och med tagit flera steg åt fel riktning. Jag skäms verkligen för att visa upp den här jäkla listan där jag skulle kryssa i vilka måltider jag ätit per dag. Jag funderar starkt på att ljuga, men samtidigt vet jag ju att det knappast hjälper mig. 

Jag vill verkligen ha hjälp, men jag är livrädd och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag antar att felet ligger i att jag inte är tillräckligt motiverad. Viljan är stark, men motivationen är sisådär. Vissa dagar är jag bara så sjuhelvetes trött på allt det här och då kan jag få tillbaka en stark motivation och äter relativt normalt. Direkt efter får jag panik och tänker att jag måste kompensera. Jag avskyr verkligen allt det här, att inte ens våga äta en jävla skål med yoghurt liksom?! Middagen är just nu det enda som går helt bra, men förut kunde jag äta tre gånger per dag och det gick bra, alltså har jag dragit ner rejält. 

Jag är rädd för att jag vet att jag blir försämrad. Försöker tänka att det kanske är normalt med toppar och dalar. Jag tror väl att motivationen kommer komma tillbaka igen för jag vet att till slut går det till en gräns där jag inte orkar mer. 

 

Det stressar mig också att jag inte vet om jag måste väga mig imorgon eller inte? Ingen har nämnt något om eller när jag ska väga mig.

Kan det vara intressant med lite recept i bloggen? Är såå trött på att bara skriva om hur dåligt jag mår dag ut och dag in. Egentligen är jag även trött på att vara anonym med, men tyvärr finns det för mycket jag anser vara för privat nedskrivet här och det vill jag ej att folk i min närhet ska läsa.

 

Här kommer i alla fall ett recept på ett pajskal som blir gudomligt gott!

 

75 gram kallt smör

1 ägg

1-1,5msk vatten

1dl sesammjöl

1dl kokosnötsmjöl

 

blanda ingredienserna i en matberedare (går säker "för hand" med, men jag använder matberedare då degen är ganska kladdig). Tryck ut i en form, ett tips är att blöta händerna något mellan varje gång du tar en ny degklump eftersom degen som sagt är väldigt kladdig. Låt stå i kylen i cirka 30minuter. Förgrädda sedan skalen på 225grader i cirka 5 min.

 

Fyll sen med vilka ingredienser du vill. Jag har planerat att göra en skaldjurspaj till middag! Mums! <3

Även om mycket i livet känns svartvitt just nu så finns det ändå några saker jag drömmer om. Saker jag hoppas slår in i framtiden någongång.

 

- Flytta till ett hus, ha jacuzzi och nära till vattnet där jag ska ha en egen brygga med båt.

- Färga håret. Är så himla sugen på en röd ombre. Hur snyggt?

- Tatuera mig. Något jag tänkt väldigt länge på. Vill ha någon form av blomma med blad (svartgrå med skuggor) på axeln ner mot skulderbladet. Är dock otroligt rädd för smärtan och vet inte om jag klarar av att stå ut. Har faktiskt bokat tid en gång, men fegade ur och jag säger bara TACK OCH LOV för det. Hade nämligen planerat att göra en tribalfjäril på höftbenet, nej tack säger jag till det idag.

- Resa. Jag vill resa runt lite överallt, bara slappna av, inga måsten, inga krav. Det skulle vara en perfekt rehab. Synd att jag inte har pengar.

 

Finns säkerligen fler saker, men nu tog det stopp i mitt huvud.

Är riktigt trött ikväll (som vanligt sista tiden) och längtar tills jag kan gå och lägga mig! Maten förut var så god och jag måste säga att jag faktiskt älskar att äta ute, det ger mig en hint av frihet och just i det ögonblicket känner jag mig riktigt fri.

 

Kram<3

Idag känner jag mig helt tömd på energi. Försöker värma mina iskalla händer under en filt, försöker tänka klart och resonligt men det är svårt. Stod nyss inne i badrummet och tänkte sminka mig, men jag gav upp, orkade inte, känns som att det är för många steg och som att det tar all energi som finns kvar. Ska göra ett nytt försök alldeles strax då jag vet att jag mår bättre av att inte se så extremt överjävlig ut. Vill ju dessutom inte se ut som ett spöke när jag ska ut och äta.

 

Är lite stressad för mitt tredje besök hos psykologen på torsdag. Jag skäms för att jag inte klarat av matschemat bättre. Hur svårt kan det vara?! Tydligen jävligt svårt. Jag är så resonlig på kvällarna, tänker att jag dagen efter ska äta ordentligt och försöka ignorera alla ätstörda tankar, sluta spegla mig osv osv, men när morgonen kommer har jag åter panik över allt vad mat heter så oftast slutar det med att den nya dagen blir minst lika misslyckad som gårdagen.

Jag måste ta tag i mig själv, måste sluta vika mig för ätstörningen. Jag älskar ju mat, jag vill ju äta och jag vill framförallt bli frisk. Måste bara hitta motivationen och kraften att orka med. Tror jag ska sätta mig och skriva en nackdels- och fördelslista sen för att liksom få det svart på vitt.