Analyserande
Mitt mående har verkligen gått i perioder sista tiden.. Jag har på egen hand börjat analysera mig själv och det gör ont att bli medveten om saker jag tidigare inte reflekterat över. Bland annat har jag tänkt på alla vänner jag låtit försvinna under åren.. anledningen till att jag struntat i dem, skitit i att svara på sms, hittat på ursäkter för att slippa ses, är att jag har skämts, att jag har känt mig så otroligt misslyckas.. Jag känner mig ofta ifrågasatt varför jag är singel. Ofta känner jag mig inte accepterad för den jag är..
Ju mer åren går med samma vän, desto mer hinner denne utveckla sig, ha samma partner eller alternativt bryta upp och skaffa en ny partner en kort stund efter. Det gör så ont i mig att det inte fungerar för mig! Ibland har jag försökt tvinga mig in i relationer för att "visa" andra.. Visa att jag inte alls är så udda. Men jag ÄR udda! Jag vill inte vara udda, jag vill leva ett normalt liv. Att vara ensam tär enormt mycket på mig, jag vill planera en framtid med någon jag älskar. Jag hatar känslan av att skämmas, av att känna mig misslyckad och värdelös, att vara den som ingen vill ha.
jag har en teori till varför jag är som jag är, detta är jobbigt att tänka på och jag blir förbannad över att EN människa kan förstöra hela min framtid. Jag klarar inte av att lita på någon och jag blir rädd och ångestfylld över att träffa någon. Det är hemskt, jag vill ju inget hellre än att bli lycklig, men jag KAN inte!
