Bitterfroken

Idag har det varit en sånhär dag där jag inte velat gå upp ur sängen. Jag har inte direkt mått dåligt psykiskt, det är mer kroppen som är helt slut och jag är så fruktansvärt trött. Vill bara sova, men samtidigt vill jag ha massor av energi till annat som bör göras. Vill inte att mina lediga dagar ska tillbringas på det här sättet.
Idag vaknade jag runt halv tio, redan då var jag helt matt, somnade sen om en sväng med datorn i knäet. Jag orkade inte ens ta mig upp för hundens skull. Tack och lov hade hon varit ute och kissat sent dagen innan och hon låg och sov så gött hon också!
Fick en stund senare tvinga upp mig själv, klädde på mig, tog ut hunden, försökte göra mig i ordning och åkte sen ner på stan och lunchade med vänner. Satt mest och gäspade och kände mig oengagerad, förlåt! Åkte hem och somnade IGEN. Blir så irriterad på mig själv, men jag orkar inte, det finns ingen kraft kvar..

Självklart frågade vännerna (som jag inte träffat på ett bra tag) hur de går med kärleken... NEJ, svarade jag bara. Jag skäms verkligen, varför kan inte jag nångång få sitta där fnissig för att jag träffat någon jag verkligen tycker om? Nej, i stället sitter jag och har ont i magen för att en IJ (idiotjävel) jag träffat i ett år inte ens bryr sig om hur det går för mig, vad jag gör eller hur jag mår..