Bitterfroken

Jag önskar jag var mer normal. Vet inte vad som är fel, men det känns som att det är någonting! Jag är så trött på mitt meningslösa liv, att jag liksom inte lyckas göra något bra av det. Jag klarar inte av att dejta och leva livet som andra singlar i min ålder. Jag vill absolut inte gå ut på krogen och släpa med mig nåt one night stand. Hela grejen med sex gör mig äcklad och ångestfylld överhuvudtaget. Jag vill aldrig mer bli utsatt för något jag inte vill, därför avstår jag ju hellre från att dejta! Dock gör jag ju inte det "frivilligt".. Jag vill så gärna vara som alla andra, avslappnade och faktiskt njuta av att lära känna en ny människa, men jag kan inte. Att leva som jag gör skapar mycket irritation, jag är arg i stort sett hela tiden, allmänt missnöjd och ledsen stora delar av tiden.
Jag önskar ibland att jag kunde komma iväg och prata med någon utbildad, men det känns som att mina problem inte är något i jämförelse med andras, dessutom skäms jag.. Känns som att ingen förstår mig! Hela tiden får man bara höra saker som "ryck upp dig", "skärp dig!" osv.. Det känns otillåtet att må så här..