Bitterfroken

För en gångs skull KÄNNS det som att jag kan släppa J och gå vidare. Vi "pratade" häromdagen och han berättade att han fortfarande vill ha kontakt, men att det ibland kan "bli för mycket" (ja, jag tycker de känns fånigt med tanke på att vi i många fall inte ens byter ett ord på en-två veckor),men det känns skönt.. Nu känns det som att jag kan släppa alla galna tankar om att han inte skulle orka säga vad han tycker, att han är för försiktig bla bla.. Ja, min hjärna hittar på mycket sjukt i såna här lägen.. Nu vet jag hur läget ligger, kanske kanske kan jag släppa honom nu, kanske kan jag gå vidare! Jag håller mina tummar så hårt jag bara kan. Det kommer aldrig bli vi och det är jag givetvis väldigt ledsen över, men jag har vetat det hela tiden, innerst inne, jag var bara tvungen att höra det! Tack för allt fina du..♥ Gud jag saknar dig så, min långa, mörka främling ♥