Bitterfroken

Jag hade i stort sett glömt mina känslor jag hade för mitt ex, mindes inte längre hur det kändes när han tittade på mig. I natt drömde jag dock om honom och det är som att allting bubblar upp igen, jag minns så väl hur hans blickar och beröring skapade stötar genom hela min kropp, hur jag bara ville stanna tiden och för alltid vara kvar i de underbara ögonblicken.

Kände mig tvungen att gå in på hans facebook och bara titta lite, lite.. Han är så fin! Han kommer dock aldrig bli min igen och det är klart det gör ont. Har känt mig låg hela dagen på grund av det här. VARFÖR är jag den som aldrig får bli lycklig? Varför måste jag vara så ensam? Jag är så himla trött på folk som gnäller att de är ensamma och "aaaaldrig" kommer träffa nån när de i själva verket bara varit singlar i ca 3 månader och innan det varit i ett långt förhållande, så jävla töntigt!