Bitterfroken

Det är konstigt att bara för att man gått ner i vikt och blivit smal bottnar alla möjliga problem i detta. Till exempel har jag alltid, ja så länge jag kan minnas, haft problem med min mage med magkatarr och laktosintolerans och får stundtals väldiga magkramper. Idag fick jag en sån episod på jobbet och mådde riktigt dåligt. Direkt får folk "vatten på sin kvarn" och menar att det minsann beror på min viktnedgång, att jag "måste ge mig". Givetvis sägs detta bakom ryggen, men herregud man får reda på det lätt! På ett sätt stärker det mig samtidigt som det irriterar mig. Folk försöker trycka i mig mat/sötsaker och blir irriterade när jag inte vill smaka.. jag kan väl få äta vad jag vill, folk älskar att lägga sig i andras liv. Tänk att det är så intressant! Visst, de kanske bara är oroliga för mig, ibland är jag ju orolig över mig själv till och med, jag vet att jag gått för långt. Imorse var jag tvungen att väga mig och se en viktnedgång för att klara av att äta en sallad till lunch (vill oftast bara äta en gång/dag). I vilket fall som helst hade jag gått ned 0,5kg på tre dagar och väger nu under 56 strecket, sjukt! Kan inte minnas sist jag vägde så lite, jag har alltid varit mullig. Ända fram tills nu! Härligt att vara smal, härligt att fortfarande må bra. 

Jag är lycklig över att ha hittat flera "godkända" fantastiska måltider! Blomkålsris kommer bli min nya last helt klart. Smakar likt riktigt ris och jag kan äntligen äta mat i form av grytor! Givetvis lågkalori och med få kolhydrater, men det är gott trots det och jag börjar bli riktigt duktig på att veta vad som är bra och inte samtidigt som jag ständigt hittar nya tips :) great!