Bitterfroken

Det är ett helvete att varje kväll/natt inte ens kunna resa sig upp från soffan/sängen utan att det svartnar framför ögonen.. Är i stort sett konstant yr. Har dock mått bättre idag, igår sov jag i stort ingenting, låg och hade ont i magen av hunger och somnade inte förrän runt halv fem, pust.. Galet trött nu, skönt förstås! Gillar att sova..

På söndag åker jag till Mallorca.. Är väldigt stressad, är så rädd att gå upp i vikt. Var utomlands för någon vecka sen och försökte hålla mig till "normala" mängder mat.. Åt betydligt mer än jag brukar, ändå sa min kompis att hon var orolig för mig och mina matvanor. hade mycket orostankar om maten, var säker på att jag hade gått upp flertalet kilo då jag flera kvällar drack vin samt käkade nötter. Åt även ris två kvällar.. Tack och lov hade jag "bara" gått upp ca 1kg och det gick jag ner på två dagar hemma, pust! 

 

Jag är fortfarande förundrad att jag har fått dessa sjuka tankar till mat. Varför varför måste maten och vikt vara en sån stor del? Egentligen är det ju ingen annan än jag som bryr mig om jag är smal, normal eller tjock. Mat är ju egentligen livet, saknar att bara kunna klämma en godispåse utan problem.. På bara några månader har jag gått ner mig, både vad gäller vikt och mående. Ibland är jag orolig, ibland är jag nöjd, ändå fortsätter jag att sträva mot en lägre och lägre vikt. Känner mig aldrig nöjd. För tillfället väger jag ca 10kg under det som var min första målvikt, ändå känner jag mig tjock. Ser ingen direkt skillnad på min kropp. Visst nyckelbenen är tydligare och bröstbenet syns stundtals tydligt, dessutom har jag minskat i storlek från large (usch) till xs.. 

jag vet inte hur länge jag ska orka hålla på. Hoppas jag inte går upp allt för mycket under min semester. Skrämmande!