Bitterfroken -

Att vilja bli frisk, men att fastna i tankar.

I flera dagar har jag gått och mentalt förberett mig. Tankarna har farit fram och tillbaka, både för och emot. Jag har nämligen tänkt att ringa vårdcentralen för att söka hjälp. Ni förstår inte hur skrämmande det känns (eller det kanske ni visst gör). Jag är helt enkelt livrädd samtidigt som jag verkligen vill bli helt frisk.

Jag har hittills klarat mig otroligt bra på egen hand och jag är så stolt!! Problemet är att tankarna jagar mig något enormt, hela tiden. Jag vill hitta en strategi för att slippa dessa tankar och med den strategin kunna må ännu bättre! Jag försöker rannsaka mig själv, funderar hela tiden på hur det skulle kunna bli bättre, enklare, försöker sätta upp mål för mig själv, men det fungerar inte fullt ut. Jag undviker fortfarande att äta vissa saker och jag är fortfarande väldigt styrd efter mat-tider, försöker hålla ut in i det sista och som jag skrivit förut har jag svårt att veta vad som är jag och vad som är ätstörningen. För tillfället är jag så överväldigad över att kunna äta favoriträtter igen att jag, utan att överdriva, skulle kunna trycka i mig mat tills jag kräks. Får fortfarande lite ångestkänslor i kroppen när jag ätit upp min ranson mat, vill bara ta mer, hetsa.. Äta som om det inte fanns någon morgondag (trots att jag faktiskt blir mätt)

kvällsmaten går fortsatt dåligt, kan helt enkelt inte äta något, vill inte lägga mig mätt. Jag är fortsatt rädd att gå upp i vikt. Har ingen aning om vad jag väger idag och jag vill inte veta (eller jo, men jag tänker inte ta reda på det). Jag studerar min kropp ofta och noggrant, "ser jag inte tjock ut?!". Jag vet ju att jag inte är tjock egentligen, men ibland berättar mina hjärnspöken för mig att jag visst är tjock och grotesk, den säger till mig att ställa mig på vågen för att se hur jag har ställt till mig själv med massa extrakilon samtidigt som kollegor frågar om jag gått ner ÄNNU MER. Har jag det? Vem vet.. Jag är i vilket fall som helst fortfarande väldigt smal trots att jag nu mera äter och mår relativt gott. Jag trodde som sagt att jag skulle öka nåt enormt i vikt när jag började äta, att hela kroppen skulle bli degig och ful återigen. Jag tycker nog att kroppen ser likadan ut som den 25/11 när jag bestämde mig för att bli frisk.. Det känns tryggt! Jag vill ju vara smal, smal men mätt och fri från ätstörning. Ja, de rimmar illa, eller hur?

Mycket tankar jag som sagt behöver hjälp med. Jag tror inte jag kan klara det själv..

någon som sökt hjälp? Kan ni SNÄLLA berätta för mig hur det gick till!? Hur såg er hjälp ut, vad gjordes, vad sades (på ett ungefär)?

2013-12-08 @ 16:48:47
Allmänt - Permalink

Kommentarer

Postat av: Jeanette

Hej! Jag har inte själv haft ätstörning men folk i min närhet har det och likaså följer jag två bloggägare som är friska från dess ätstörning sedan ett till några år tillbaka.
Vill inte skriva vad du ska göra och inte göra, men jag tror att det är enklare för dig om du söker hjälp. För din egen skull om inte annat.
Känner du dig osäker på hur de behandlar och sköter sådant här i vården så kan jag länka de här två bloggarna och så kan du kanske ta kontakt med de två tjejerna. De om inte annat vet hur det är att vara i din situation.
Här är länkarna:
martanilsson.blogg.se
thingsyouremember.me

Hoppas att du tar mig på rätt sätt! Känner ju inte dig eller så, men jag har sett vilken skada det här ger :( Hoppas verkligen att du tar dig ur det här och blir lycklig i dig själv! Håller tummarna för dig :)

2013-12-09 @ 10:44:53

Postat av: Jenny

Hej!

Jag känner igen mig så otroligt mycket i det du säger, helt sjukt. Jag gråter när jag läser det för jag inser hur många som är i samma sits, hur många som utsätter sig för detta hemska. Jag har också haft en ätstörning, men räddade mig själv i rätt tid. Idag pratar jag med en psykolog vilket har hjälpt mig otroligt mycket. Jag är inte för smal nu utan normalsmal, men tankarna spökar fortfarande, det är dom som är det jobbiga. Jag vill också bara ha ett normalt förhållande till mat igen!

Hoppas det löser sig i framtiden, jag tycker att du ska söka hjälp för att det gav mig så otroligt mycket motivation till att bli frisk!
Kramar

2013-12-09 @ 18:30:08