Bitterfroken

En vecka har gått sedan jag bestämde mig för att välja den friska vägen.. Gud vad snabbt tiden går ändå! 

Än så länge går det relativt bra. Tankarna är jobbiga från och till och ibland är hjärnspöket starkt. Ikväll vann det över mig, men jag försöker att inte se det som ett sånt stort nederlag. Jag äter mig trots allt mätt och jag mår gott utan direkt ångest. Problemet är fortfarande kvällsmaten, resten går helt över förväntan, jag tar massor med grädde och ost i maten och äter portioner tills jag är mätt. Oftast äter jag så sjukt mycket frukost att jag skulle kunna stå mig hela dagen i stort sett. Jag har aldrig tidigare varit en frukostmänniska, men nu fullständigt älskar jag det! Bästa målet, tror jag ;) får kämpa med att inte överäta, vill äta BARA för att det är gott, gärna av allting. Det här har blivit bättre i och med att kroppen släppt en aning på stressen, men det finns fortfarande kvar. Jag överdriver även gärna lite med allt dessutom. Tar extra mycket ost, ibland två sorter, majonnäs, grädde, ja de mesta jag kommer över, men det är skönt att vara mätt och belåten. Behöver inte äta så stora portioner för att bli mätt.

Som jag skrev förut vann tyvärr äckelspöket inom mig ikväll. Jag ville äta yoghurt, var väl- och är inte hungrig efter middagen, men jag var såå sugen. Tankarna bråkade dock med mig och det slutade med att jag gav efter, ingen yoghurt för mig, men jag väljer att se det som att det är okej. Jag försöker ju äta tills jag är mätt och äta när jag är hungrig, precis som vanliga sunda friska människor gör och hungrig var jag ju som sagt inte. Först vart jag förbannad på mig själv, men sen kom jag till insikt med att jag kan inte vara perfekt, jag har klarat det här jättebra och jag vet ju att det är fruktansvärt svår sjukdom att slåss mot. Inget man blir frisk från på en vecka, men jag är ju på väldigt god väg och jag är SÅ stolt över mig själv. Såklart jag vill att allting ska bli bra på en gång, men så enkelt går det inte. Jag vet att jag är stark och jag kämpar hela tiden med bra resultat! Önskar dock fortfarande att jag hade någon att prata med om det här, det är svårt att stå ensam. Vill att någon ska glädjas med mig och prata med mig när jag stöter på något som jag tycker är svårt.. Jag vill bara ha pepp och hjälp med styrkan ibland när min inte finns där.

 

Idag kunde jag förresten inte hålla mig borta från måttbandetnutan mätte midjan. Det var samma mått som det har varit sista tiden. Kändes faktiskt lättande. Ja, jag känner att jag är ambivalent till allting, fortsatt rädd att gå upp allt för mycket i vikt.