Bitterfroken

Känner att jag går omkring här med ett konstant stresspåslag.. Nu är de mesta av julmaten tills imorgon gjord, köttbullarna och rödbetssalladen står i kylen och rättikagratängen står i ugnen. Så länge jag höll mig sysselsatt med det hann jag inte tänka på hur jag kände mig.

Jag vill bara kunna koppla av, men jag vet inte hur. Vill vara glad, men jag vet inte hur.. 

När jag precis började äta för en månad sen romantiserade jag det väldigt mycket, hade ju inte ätit på så länge och då smakade maten så gott och jag kunde äta vad jag ville (i stort sett). Nu känns maten mest som ett nödvändigt ont, ser inte fram emot att äta direkt utan gör det bara för att jag måste. Ändå går de mesta av mina tankar till just mat. Det är så stort men samtidigt så hemskt och ångestladdat.