Gamla händelser och minnen etsar sig fast
Har tänkt en del på gamla händelser som förföljer mig. Jag vet att man alltid ska försöka vara förlåtande, förstående och gå vidare, men jag kan inte det. Jag har svårt att förlåta..
Jag hade väldigt mycket finnar när jag var liten, det här drabbades jag av redan i åk 2-3 någongång. Givetvis blev jag retad/mobbad för det här. Allting var så känsligt i den åldern och jag kände mig så ful. Jag var den enda tjejen som aldrig hade någon pojkvän, det var aldrig någon som ville dansa med mig på alla discon jag sprang på. Jag ville så gärna vara en av de här populära, fina tjejerna. De verkade ha det så bra!
Jag minns speciellt ett tillfälle när jag och en vän hade varit på stan och var på väg. På vägen stötte vi på några av mobbarna som började följa efter oss. De sa massa elaka saker om mig och rätt som det var plockade de fram en sprayflaska med rengöringsmedel i som de sprutade mig i ansiktet med, de sa att de skulle spraya mig ren eftersom jag var så smutsig och äcklig.
Vi blev rädda, sprang in på Konsum och fick hjälp av personalen att ta en bakväg ut. Jag försökte vara stark, skratta och visa att jag inte brydde mig inför min vän, men väl hemma grät jag, hatade mig själv för att jag var så äcklig och ful.
En annan händelse jag minns är när jag och en kille jag var kär i umgicks hemma hos honom. Han retade mig även han rätt flitigt. Han var snäll så länge vi var själva, men när andra var med roade han sig på min bekostnad. Minns att vi var i hans vardagsrum, hans mamma var även där.. Han skrattade och kallade mig för "flugsvampen". Det mest smärtsamma med det var att även hans mamma skrattade, en VUXEN människa skrattade åt det hennes son sa, åt det som skar som knivar inom mig. Det gjorde så ont, jag var så ledsen. Nu i efterhand är jag otroligt besviken på den vuxna människan som tillät det här, att skratta och på det viset mena att det är okej.
Jag har fått otroligt många öknamn genom åren. "Finland" var förutom "flugsvampen" ett av dem.
Jag gjorde allt för att bli av med finnarna, för att bli sådär vacker och ren som alla andra var. Ingenting hjälpte.
Nu idag har jag ingen akne, men det dröjde många, många år innan de försvann. Känslan sitter dock fortfarande kvar. Jag hatar min hy och mitt ansikte överhuvudtaget. Kan fortfarande inte gå ut utan foundation och puder. Känner mig ibland fortfarande som den där lilla tjejen som bara ville bli perfekt..
Kommentarer
Postat av: olivia
Ush vad hemskt!
Jag har absolut noll förståelse för vuxna som ser mellan fingrarna på mobbing! Kan i vuxen ålder inte förstå hur man kan vara rädd för att ta en konflikt med BARN och istället låtsas att det regnar. Hur fan kan man sova på natten? :/ Om fler vuxna bara hade tagit tag i elaka kommentarer direkt eller uppmärksammat barn som verkat må dåligt, hade man "sparat" så mycket olycka...
Svar:
Nellie
Postat av: Jeanette
Jag blev också mobbad i skolan främst i mellanstadiet. Och det fanns lärare som såg vad som hände men lät mobbarna fortsätta som om det de gjorde var "normalt".. Jag blir fortfarande väldigt arg när jag tänker på det där idag och känner med dig när du berättar om dina upplevelser. Fy fan! "arg"
Svar:
Nellie
