Bitterfroken

Godmorgon! 

Har varit vaken en stund nu. Har precis ätit frukost och nu har jag (som vanligt) krupit ner i schäslongen. Allting tar så mycket energi numera. Ibland är det tufft att bara orka kliva upp ur sängen. Försöker sätta upp små mål för mig själv varje dag, bara väldigt små såna, som att tex kliva upp ur sängen, klä på mig, göra frukost. Idag skulle jag även behöva duscha, inte ens det har jag orkat på ett tag nu och jag mår ju inte direkt bättre när jag, förutom allt annat, är äcklig också! 

 

Igår fick jag provsvaren från provtagningen jag gjorde när jag var på vårdcentralen. Allting var normalt! Skönt! Tänk hur mycket man kan misshandla sin kropp medan den fortfarande kämpar FÖR dig, kompenserar för allting du misshandlar den med. Önskar att jag var mer snäll mot den, den är ju trots allt min och kommer vara det hela livet. Fick även en tid för telefonuppföljning med läkaren. Det kändes verkligen som att han brydde sig om mig, på riktigt. Det är en fin känsla, att det finns folk som faktiskt vill en väl! 

Är dock fortsatt orolig över allting, över framtiden. Oron är samma som tidigare, över mitt nya jobb, över min sjukskrivning, över att behöva åka till mitt gamla jobb, lämna och hämta saker, träffa kollegorna. Som jag skrev tidigare i inlägget är det ibland en pärs att bara ta sig ur sängen. Minsta lilla jag gör däckar mig fullständigt och det känns som att jag inte kan andas.

 

kram