Bitterfroken -

Hej och godmorgon

Godmorgon!

Sitter och tittar på Nyhetsmorgon vilket jag gör i stort sett varje morgon och VARJE morgon är det samma sak, det vill säga ett himla tjatande och malande om vikt, mat, bantning och massa hets om det här. Det påverkar mig nåt enormt. Just nu samtalas det om hur mycket man kommer gå upp i vikt över jul, tydligen finns det studier. Det skrämmer mig, min viktfobi är jobbig och det kommer nog dröja innan den släpper. Julen innebär väldigt mycket oro, jag vill njuta av maten och sällskap men hur ska jag kunna? Hur ska jag, en hel jäkla dag, klara av att vara helt omgiven av mat utan att hetsa och sen få ångest, eller tvärtom.. Inte våga unna mig något, så som det varit tidigare och fortfarande är. Varför måste allting kretsa kring mat? När jag var frisk älskade jag mat, jag kunde se fram emot att gå ut och äta på restaurang en vecka innan det var dags, jag önskar att det var så nu, men nu bara hatar jag att allting ska handla om mat och en vikthets.

Tankarna började idag jäklas med mig direkt jag vaknade. Tycker att det känns som att jag ökat massor i vikt, tycker inte att höfterna sticker ut tillräckligt mycket, eller lika mycket kanske jag ska säga. Jag läste dessutom på ätstörningsenhetens hemsida att de har kropps- och viktkontroll. Klä av mig kan jag göra, men jag VILL INTE väga mig då jag VET att det skulle trigga mig. Jag vill inte veta vad jag väger just nu, dessutom känns de inte som att jag är "tillräckligt" smal för att bli en del av en ätstörningsenhet, men samtidigt är det bara samtal jag vill ha hjälp med, ett professionellt stöd med bra verktyg för mig att hantera mina tankar med. Behöver inget matschema osv, maten går, som jag skrivit tidigare, bra och jag äter ordentligt och när jag är hungrig även om det är jobbigt ibland. Vill inte att någon ska lägga sig i min kosthållning, det skulle göra saken värre.

Känner mig så kluven. Ibland undrar jag om det är så att jag vill stanna i sjukdomen, på något sätt känns den trygg och känslorna var inte alls lika intensiva. Jag är så jäkla rädd för viktuppgång och ibland är jag rädd att bli frisk. Vem är jag då? Kan inte förstå att jag tappat mig själv så fort. Kan verkligen förstå att det blir otroligt vilset och svårt att ta sig ur en ÄS när man varit sjuk länge.

2013-12-17 @ 08:33:53
Allmänt - Permalink

Kommentarer

Postat av: Sara

Usch jag är precis som du verkligen livrädd
För julen och all mat den innebär,rädd att jag ska få
Värsta hetssuget och inte kunna kontrollera mig. Det år svårt det där för jag vill ju kunna vara "normal" och tänka nej men det är klart jag ska smaka en godisbit eller pepparkaka eller vad det nu kan vara. Men sen kommer den där skammen och man känner att allt är
Förstört och hetssuget sätter in. Samtidigt så känns det som
Att alla har en bild av hur man ska vara. Alltså att man inte ska vilja ha den där farliga maten, " för anorektiker äter ju inte godis " och då skäms man över att man åt. Fast sanningen är den att jag älskar mat jag älskar godis men jag vågar inte unna mig något sånt i rädsla att tappa kontrollen.
Sjukt rörigt det här blev, men jag tror ändå du förstår vad jag menar. Man vill så mycket, men man vågar inte. Men vi måste ju våga någongång även om det är så sjukt läskigt. Jag tror på dig och våga! Kram till dig finis <3

Svar: Ja, jag känner också skam.. Vill inte gå upp i vikt, vill inte att folk ska se att jag är på väg att bli frisk. Det känns helt sjukt att säga så när jag verkligen vill bli frisk, eller den friska sidan hos mig vill bli frisk medan den ätstörda sidan vill hålla mig kvar. Tänker ibland att jag kanske kan stanna bara LITE i sjukdomen, men jag VET ju att det inte är mina tankar egentligen. Allting är så komplicerat :(

Nellie

2013-12-17 @ 08:57:31
URL: http://www.kampaforlivetnu.blogg.se