Bitterfroken -

Hunger och mättnad

Hur har det varit för er i er ätstörning när det gäller hunger och mättnad?

Jag blir i stort sett inte hungrig i nuläget, lagar mat ändå och äter för att jag vet att jag måste. När jag väl börjar äta känner jag att jag visst är hungrig. Äter en normal portion och blir mätt, i alla fall fysiskt (eller vad man ska säga), mätt i magen helt enkelt, men psykiskt är det som att jag aldrig får nog, jag vill bara äta mer, mer, mer och gärna allt. I och med att jag faktiskt är riktigt mätt i magen äter jag inget mer, men det är så otroligt jobbigt att huvudet vill ha mer. Jag vill verkligen bara proppa i mig ärligt talat.

Är så rädd att anorexin ska övergå i bulimi eller hetsätning (vet ju att det kan vara vanligt när man haft/har anorexi).

Har det varit likadant för er? Gick det över eller hur löser/löste ni det här?

Jag tycker verkligen att det är otroligt jobbigt och mår väldigt dåligt av det. Det drar även fram lite av mina tvångstankar (som faktiskt dämpat sig en aning när jag slipper svälta) igen för att jag känner att jag måste hålla mig sysselsatt för att tänka på annat.

Snälla svara om ni vet någonting om det här. Borde jag äta mer trots att jag egentligen är riktigt mätt? Eller ska jag nöja mig med att jag faktiskt ÄR mätt?

2013-12-30 @ 19:19:40
Allmänt - Permalink

Kommentarer

Postat av: Helene

Att känna så som du beskriver är vanligt när man är underviktig. Jag har aldrig varit så mager som du är, men lite tunn har jag varit (väger till och med lite för lite nu). Senast, i somras så kände jag precis sådär! Jag hade bestämt mig för att bli normalviktig igen och börja äta ordentligt. Efter en ordentlig middag på kvällen förväntade jag mig att vakna proppmätt, men nej, jag var hungrigare än någonsin! Och det är ingen fara på taket. Det är bara hungern som "vaknar till liv". Hände mig flera gånger att jag åt på stående fot vid skafferiet för att jag var så hungrig. Eller ja, magen kändes mätt, men suget var så enormt! Och jag kände verkligen hur jag mådde bättre av att äta, att det gjorde mig gott.

Att släppa loss och mola i sig det ena och det andra vid skafferiet är bara bra för kroppen när man är undevriktig. Men jag skulle ändå rekommendera att låta bli. Eftersom det kan ge dåligt samvete, göra en rädd osv...

Om jag var du skulle jag satsa på att äta regelbundet och minst tre gånger om dagen. Dock är det ju oftast svårt för personer med en ätstörningen att täcka upp hela dagsbehovet på endast tre måltider, eftersom man oftast tar så små portioner. Så att sprida ut det på runt 5-6 mål om dagen kan vara till hjälp.

När du kommit upp till normalvikt så kommer de där galna hungerkänslorna att försvinna. Men så länge du är underviktig så kommer huvudet aldrig känna sig nöjt. För hjärnan vet att du behöver mer mat, även om magsäcken är för liten för att känna det.

Svar: Tack för svaret!! Jag är nog rätt "onormal" för att vara sjuk (känns det som). Jag äter ganska stora portioner och är inte fetträdd för fem öre längre. Dock är jag sjukligt tidsstyrd och jag bestämmer hela tiden innan måltiden hur mycket mat jag "får" äta efter vad jag anser är en normal portion. Idag till middag åt jag tex två relativt stora kycklingbiffar som jag hade mixat tillsammans med grädde, cream cheese och kryddor, gräddsås till det och en stor sallad. Till de hade jag två ostfrallor med makrill och majonnäs på den ena och en ostskiva och brie på den andra. Försöker alltid att äta mycket när jag väl "får" äta för ätstörningen, så att jag ändå ska få i mig näring och hålla mig mätt. Tycker det är så enormt svårt att äta flera gånger/dag, det känns liksom inte alls naturligt för mig. Som frisk åt jag aldrig sex mål, eller ens fyra, knappt tre ens. Vill försöka äta för att det är gott och inte för att jag måste, så just därför har jag svårt att äta mindre portioner oftare.
Så trött på den här sjukdomen och allt vad den innebär. Längtar så efter ett friskt liv igen! :(
Kram och tack igen för ditt svar!!

Nellie

2013-12-30 @ 21:49:00
URL: http://helenesoderberg.blogg.se

Postat av: Helene

Om du inte tycker det är svårt att äta en ordentlig portion så är det ju bara bra! Men tänk på att bara för att du äter en ordentlig middag så är det ändå inte tillräckligt. Har för mig att du endast äter frukost och middag? Den middag du beskrev nu lät inte som en middag som kan täcka för både lunch, middag och två mellanmål. Det krävs mycket mer än så för att bli och hålla sig på normalvikt. Sist jag var normalviktig (fär typ en månad sen) så åt jag alltid frukost, lunch, mellanmål, middag och mellanmål. Det var heller inga små måltider, utan ordentliga sådana.

Det du äter nu är inte tillräckligt. Jag vet att du egentligen vet det. Därför är det inte konstigt att du känner dig hungrig, och att bröstbenet syns.
Fortsätt med kämpandet! Kram!

Svar: Nej, jag vet ju innerst inne att jag fortfarande äter alldeles för lite. Vill äta mer, men just nu tar det bara stopp. Det var relativt enkelt att börja äta igen efter många månader av svält, men nu känns det som att jag börjar gå tillbaka mer och mer till det där sjuka där jag inte längre får äta det jag vill, resonerar hela tiden med mig själv om vad som är okej och inte. De här två måltiderna, frukost och middag är "godkända", men allt utöver är panik och kaos. Ibland lyckas jag äta i alla fall tre mål, men oftast känns det omöjligt. Jag ska återigen försöka hitta den där kraften jag hittade för drygt en månad sen och äta ytterligare ett mål/dag. Jag vet att jag kommer klara de, det gäller bara att hitta den där styrkan igen!

Nellie

2013-12-30 @ 23:08:55
URL: http://helenesoderberg.blogg.se