Bitterfroken

Jag har ständiga kompensationstankar. "Äter jag det här får jag inte äta det här", "om jag låter bli det här kan jag äta det här senare". Jag vill inte behöva kompensera, jag vill äta det jag vill, men det är verkligen otroligt svårt och just nu har jag svårt att stå emot. Är hela tiden orolig över att gå ner mer i vikt, men samtidigt är jag fortsatt livrädd att gå upp. Jag vill inte börja utesluta saker igen, jag hade lovat mig själv att äta det jag vill och jag har svikit mig själv big time för jag har verkligen inte ätit det jag vill.

Ser bilder på hur trevligt folk har det nu i helgerna, hur de myser och äter massa gott. Jag blir så ledsen över att mitt liv inte ser ut så längre. Jag vill leva okomplicerat, inte vara styrd av min sjuka sida, inte vara styrd under "godkända" ät-tider.. Jag börjar bli som jag var när jag var som sjukast, bara det att jag nu mera äter bättre och fetare och håller mig mätt, men tänket börjar bli detsamma igen. Tänker på kvällarna att jag måste börja äta mer och framförallt mer regelbundet om jag ska lyckas bli frisk någongång. Antagligen behöver jag gå i funderingstankar ett tag, att bestämma sig kan ta ett tag.. Tänk att bara kunna äta utan att stirra ut klockan, äta bara för att jag vill! Det går liksom inte just nu och det gör mig både arg och besviken.