Bitterfroken

Förlåt för inlägget igår, skäms både när jag skriver det och när jag publicerat det. Samtidigt är det min blogg och vill även kunna skriva om svårigheterna i sjukdomen, hur tankarna går. Vill göra folk medvetna om sjukdomen och hur den fungerar, det är så många som är helt oförstående. Dessutom vill jag kunna läsa tillbaka, delvis för att kunna se med andra ögon och delvis för att minnas vilket helvete det var, vad jag gått igenom. Det vill jag minnas den dagen jag står där som frisk! 

Det är svårt att bli frisk och det är svårt att bli fri. Att hela tiden vara rädd, orolig, ångestfylld, trött, slutkörd etc etc. Det enda som hjälper är att hela tiden kämpa, att vara stark, att våga. Ibland kan man inte vara allt det där, ibland känns det som att allting rasar, minsta lilla tröskel känns som ett helt berg. Ibland vill jag bara ge upp, ibland känns det inte ens som att jag kämpar och vad är egentligen att kämpa? Det känns inte som att jag kämpar just ju, maten går på slentrian, jag måste utmana mig vidare, hitta nya vägar, arbeta med mig själv, sätta upp nya mål. 

Vet ärligt talat inte ens vad jag vill längre. Det är svårt att känna sig deprimerad samtidigt som en annan sjukdom ska försöka bekämpas.. Jag står ganska still just nu, har tappat alla verktyg, jag var så stark till en början. Vill hitta den styrkan igen och jag lovar att jag ska leta! 

 

Idag är dagen som jag för ett år sen lovade att gå ner i vikt. Från mars till november rasade jag över 30kg och tappade allt vad livsglädje heter. I år tänker jag visserligen inte gå upp de här 30kilona igen, men jag vill gå upp till en okej vikt, må bra med mig själv, äta för att jag vill och när jag vill utan att behöva titta på klockan. Äta utan att bry mig helt enkelt, så som jag var innan jag blev sjuk.

Jag hoppas att 2014 kommer bli ett bra år! För att det ska bli det måste jag KÄMPA!

 

kram på er!