Bitterfroken

Jag får panik att tanken att äta ute. Förr var det något jag gjorde i stort sett var och varannan dag för att jag älskade det. Just då såg jag det som en riktig lyxgrej. Nu MÅSTE jag slaviskt veta exakt vad allt jag stoppar i mig väger och innehåller, hatar att äta något jag inte vet något om, något som får mig att tappa den lilla kontroll jag har.

på mitt jobb börjas det nu planeras för diverse ättillfällen, det är julbord (som jag vanligtvis älskar otroligt mycket) och det är en middag för att tacka av kollegor (bland annat mig) som slutar. Det sista skrämmer mig, en middag för min skull.. Hur ska jag ta mig ur det? Min hjärna går på högvarv, hur ska jag kunna sitta där rakt upp och ned och äta en jäkla kaloribomb utan att röra en min? Låtsas som att ingenting är fel. Jag vill ju det här, men den sjukliga sidan av mig hoppas på att jobba kväll och att ett turbyte är omöjligt. Då kan jag pusta ut och kanske gnälla lite inför kollegorna och låtsas tycka synd om mig själv. Eller förresten behöver jag inte låtsas, jag tycker synd om mig själv, verkligen! Jag ville aldrig bli sjuk! Jag vill vara samma gamla tjej som tidigare..