Bitterfroken

Det är inte alltid det går lika bra, jag tänker verkligen inte försköna min kamp på något sätt. 

Maten idag har gått jättebra. Jag fortsätter äta helt normalt utan dåligt samvete. Nu till det jobbiga.. Jag VILL äta lite snacks nu ikväll, det är ju fredag och jag är rätt sugen, eller jag ska säga att den friska delen av mig är sugen, den sjuka försöker hela tiden övertyga mig om att jag inte är det. Jag vet inte riktigt vad som är sant och inte, det är svårt att skilja på mina egna- och ätstörningens tankar. Den ätstörda sidan (tror jag!) säger att jag inte alls vill äta, att jag idag ätit för mycket kolhydrater och därför inte borde riskera att äta mer. I huvudet räknas det för fullt.. Det är jobbigt och skönt att inte ha koll, svårt att förklara. 

Jag börjar tänka "jag kanske ska låta bli, varför ska jag äta om jag inte är hungrig/sugen?" STOPP säger jag, det där är inte mina tankar, det måste vara ätstörningen och den ska ALDRIG mer få vinna även om jag så ska känna oro hela kvällen på grund av det här. Jag måste lära mig att acceptera mina känslor och bara känna in dem och känna att det är okej att det är jobbigt! Men det är JAG som ska bestämma, inte någon helvetessjukdom! 

Men, hur vet man egentligen vad som är mina tankar? Hur ska jag skilja på dem? Jag gör så mycket framsteg varje dag och jag tänker inte sluta utmana mig förrän jag känner mig helt fri, även om jag bara ska äta LITE snacks så ska jag äta, det lovar jag mig själv. Jag tänker inte svika mig själv igen hur hemska tankarna än är..