Bitterfroken

Dag tre har även den gått bra näringsmässigt och ångestmässigt, alltså ingen ångest och bra med mat.. Märker dock att kvällarna fortsatt är lite "oroliga", eller hur jag ska beskriva det? Jag har lite svårt att sätta ord på mina känslor, men om jag ska försöka en aning så är jag fortfarande i "tänka på mat träsket". Jag tror att jag är hungrig, eller är jag bara sugen? Jag vet inte, men något hindrar mig från att äta i alla fall. Jag tänker mycket att jag redan ätit nog för dagen samt att klockan är för mycket. Tidigare fastade jag nämligen en hel del, "fick inte" äta efter en viss tid till exempel och åt ingenting förrän jag nästan storknade av hunger dagen efter. Senaste tiden har jag ju dock ätit frukost i stort sett varje dag (helt oundvikligt med tanke på hur sjukt hungrig jag varit) men tankarna på "sista måltiden" finns fortfarande kvar. Helst inte någon mat efter 19 och ABSOLUT ingen mat efter kl 20, sådana tankar hade/har jag. Jag har därför svårt att äta kvällsmat även om resten av måltiderna går väldigt bra. Men det är väl som jag skrev tidigare, allting kan inte bli bra och perfekt på en gång. Herregud jag äter ju nu, jag äter saker jag tidigare varit livrädd för och jag äter mig framförallt mätt på så underbart god mat. Idag tog jag mer grädde än mjölk i maten utan att ens tveka en sekund! 

Jag tänker fortfarande på hur mycket kalorier jag kan tänkas ha fått i mig under dagen och jag är så TACKSAM för att jag INTE vet. Jag har inga otrevliga känslor om att jag "tappat kontrollen" på något vis, känslan av att jag i stället släppt kontrollen är dock otroligt lugnande! Jag vet att jag måste jobba och kämpa, det kommer nog inte alltid gå lätt, men jag kommer inte ge mig! Jag vill ju må bra och jag vill njuta av livet, inte varje sekund våndas och tänka på mat. Jag trodde jag skulle bli lycklig när jag var smal och visst, jag är jätteglad över att vara smal, men vägen hit har bara varit sjuk och en enda plåga där jag bara gått i cirklar. Hur värt är det att bli smal om kroppen skriker och det smärtar i bröstet VARJE JÄVLA DAG? Vem är då lycklig? Jag skulle aldrig blivit nöjd, hur smal jag än skulle blivit, det är sanningen.. Det går faktiskt att vara smal OCH hälsosam. Det är vad jag hädanefter strävar efter.