Bitterfroken

Ni som klarat den tuffa vägen ur en ätstörning, hur mycket ökade ni i vikt och hur kändes det? Stannade viktökningen av och stabiliserade sig på en normal nivå? Jag är väldigt intresserad av att veta.. Jag vägrar dock att ställa mig på vågen just nu, tittar i stället på den med avsmak och jag känner verkligen hat. Den tog upp så mycket energi förut. Jag vägde mig var tredje dag då, hade jag gått ner den där vägningsdagen fick jag kanske unna mig något extra, antingen vart jag glad över siffrorna eller så fick jag ångest för att jag visste att jag helt tappat kontrollen över mitt liv, hade vikten stått stilla eller, ve och fasa, ökat, ville jag nästan straffa mig själv genom att äta ÄNNU mindre för att riktigt få känna smärtan i kroppen på grund av att kroppen vägrat släppa några hekto, jag var ju inte värd bättre när jag skött mig så "dåligt". 

Kvällen innan vägning var jag både ångestfylld och förväntansfull. Var då otroligt försiktig med vad jag åt och även drack. Kunde ju inte ha vätska i kroppen som gav ett högt utslag på vågen. 

Kanske är det för att imorgon egentligen skulle vara en vägningsdag som jag känner mig lite orolig och stressad? Lite orolig för hur det kommer bli imorgon, kommer jag att ställa mig på vågen trots att jag absolut inte vill? Jag vet att jag i nuläget inte klarar av det. Det får bli nästa delmål helt enkelt, dissa den där jävla vågen till varje pris. Ett jäkla metallstycke ska inte få styra mitt liv. 

Hur har det känts för er? Berätta, snälla! Jag vill känna att jag inte är ensam..