Bitterfroken

Jag hatar fortfarande den här känslan av att bli JÄTTEmätt.. Jag föredrar helt klart att äta tills jag blir mätt och att det direkt då får vara nog. Nu är det ju tyvärr så att ögat oftast är hungrigare än magen och det tar cirka tio minuter innan mätthetskänslan kommer. Just nu är jag proppmätt, känns som att jag aldrig mer vill se mat! Var hungrig på ett normalt sätt när jag vaknade imorse (skönt) och inte, som tidigare, så hungrig att jag nästan spyr. Gjorde i ordning en STOR tallrik med yoghurt med egenrostad müsli, en macka med räkost och makrill och en latte. Nu håller jag verkligen på att spricka och det är sjukt jobbigt!! Jag ska aldrig mer ta så mycket mat till frukost, känns som att hela dagen är förstörd nu! Inte på grund av matångest i sig, utan mer av "mätt-ångest", det påminner mig lite om hur det var innan ätstörningen tog fart, på den tiden jag inte hade något stopp utan bara åt och åt tills jag mådde sjukt illa.

Hoppas den här mätthetskänslan släpper snabbt, nu ligger jag bara helt utslagen i soffan! Men herregud vad skönt det är samtidigt att kunna äta igen, det måste jag säga! 

Kram