Andra verkar må så bra. Jag vill också!
Jag studerar människor, alla verkar vara så glada. Statusuppdateringar på Facebook visar att de är ute och käkar med vänner/pojkvänner. Inga bekymmer, inga tankar på kalorier, inga tankar på vad de äter överhuvudtaget. De äter för att de tycker det är gott och för att det är ett fint sätt att umgås.
Jag var också sån innan jag blev sjuk. Älskade att gå ut och äta på restaurang, älskade att köpa hem mat. Åt gjorde jag utan ångest och utan att tvångsmässigt kolla på klockan. Jag kunde ta en chokladbit direkt efter maten bara för att jag var sugen.
Jag visste fan inte ens vad en kalori var innan jag blev sjuk, nu har de helt ovälkomnat tagit över hela min hjärna och styr mig totalt. Jag tänker ständigt på hur mycket jag kan tänkas ha fått i mig, skriver aldrig ner längre och räknar på det viset, men hjärnan går trots det på högvarv med räknandet. Kan fortfarande avstå någonting för att det innehåller för mycket kalorier, kommer på mig själv att bli upprörd över att det måste innehålla så jäkla mycket. Jag fortsätter att tänka "jag åt det till frukost, då kan jag inte äta det ikväll" eller "om jag skiter i frukosten imorgon kan jag äta det där senare". Jag blir TOKIG helt ärligt. Hur och vart gick det så jäkla fel? Är trött på att känna såhär. Jag vill vara som de andra som just nu sitter och myser på en restaurang, pratar och skrattar med sina vänner. I stället stänger jag in mig med sällskap av mig själv och planerar att titta på fångarna på fortet, kanske äter jag en skål nötter till och ångrar mig efteråt.....
Kram <3
Kommentarer
Postat av: Tove
Fin blogg!!
