Bitterfroken

Åh Gud, jag känner mig så lättad och faktiskt lugnare än på länge! 

Var ju på ätstörningsenheten idag för bedömningssamtal och det var SÅÅ skönt, ord kan inte beskriva. Att bara få häva ur sig allting, precis allting som varit och allting som är och att någon lyssnar på en i nästan två timmar. Herregud vad jag babblade och det kändes som att en sten lossnade från mitt hjärta. Jag har ju hela tiden gått med känslan att allting är mitt fel, att jag är fel och att mitt mående är fel och till och med påhittat, men nu fick jag bekräftelse på mitt mående, de trodde på mig, sa att det inte är konstigt att jag känner såhär, att det är helt normalt och FRAMFÖRALLT att det absolut inte är mitt fel att jag blivit sjuk, däremot är det mitt val att vilja bli frisk igen och det är ju verkligen så sant. De sa även att de absolut tycker att jag ska vara sjukskriven eftersom jag ändå är i så pass "dåligt skick" och framför allt för att jag mår- och känner som jag gör. De sa även till mig att LYSSNA på mig själv, försöka tänka bort alla tankar på vad alla andra ska tycka. Ingen kan veta hur JAG mår i MIN kropp. 

Kände mig så himla mycket starkare efter det här samtalet! Vägningen var jobbig, men jag kunde ändå hantera den på ett bra sätt. De gav mig valet att veta eller inte veta. Jag valde att veta och det gick som sagt bra. 

På onsdag ska jag dit igen för fortsatt bedömning, imorgon ska jag ringa vårdcentralen för att ta prover och diskutera sjukskrivning samt eventuell antidepressiv medicinering! Kanske kommer jag snart må bra igen, kanske kan jag snart vara en glad tjej med hopp om livet igen. Jag längtar verkligen! Kan inte minnas sist jag mådde bra, men ändå kan jag se en ljusning och jag känner hopp!! 

Fortsatt jobbigt är det förstås med känslorna att jag är en svikare, att det inte finns folk på jobbet och så vidare, men som sagt, JAG är viktigast och JAG måste få en chans att hämta mig och må bra igen! 

 

Kram<3