Bitterfroken -

Att behöva tampas med ett NYTT monster

Det känns verkligen så, som att ett nytt monster/hjärnspöke tagit över min hjärna. Jag har panik över att jag inte kan styra över mig själv. När jag svälte mig själv sa hjärnspökena till mig att jag inte fick äta, att jag inte var värd något om jag åt, att jag skulle kämpa mot en dödlig vikt och åt jag minsta lilla utöver det bestämda skulle jag bli stor som ett hus. De här spökena bråkade länge med mig efter att jag började trotsa dem och äta trots att det var sjukt svårt..

De nya spökena säger i stället åt mig att äta mer, mer, mer, nya saker, mer mat direkt efter en måltid, att det inte spelar någon roll om jag äter för jag kommer ändå bli fet, vad spelar då en extra portion, trots en fullproppad mage, för roll? Mitt friska jag säger att jag inte vill ha, den sjuka delen av mig kommer på ursäkter till varför jag visst kan äta det där.

Det är liksom som förut, men ändå inte. Jag slåss mot de här nya spökena och jag har svårt att stå emot, precis som förut tänker jag "imorgon ska jag sluta vräka i mig, imorgon ska jag lyssna på kroppen när den säger att den är mätt!", men dagen efter är det samma sak och jag får panik efter en måltid och vill bara ha mer..

Nyss lyckades jag dock säga stopp till mig själv. Åt ju middag vid 18, som jag skrev i inlägget nedan, funderade ju direkt på vad jag skulle äta härnäst och då bestämde jag att jag fick äta en skål med gröt, genast började jag tänka på mer saker jag ville ha, en muffins med glass, mmhhmm, det ska jag ha! Satte igång glassmaskinen, gjorde min gröt och åt upp den, PROPPMÄTT vart jag såklart. Ändå dividerade jag med mig själv om att visst äta den där jävla muffinsen och den förbannade glassen. Lyckades dock frysa in glassen i stället för att äta den, tack!!

Herregud, vilken soppa allt är. Mår så jävla dåligt!!

Är det här nåt som drabbat er med? Berätta gärna, lugna mig, säg att det är normalt och att det går över. Säg att jag kommer bli frisk, att jag kommer få en sund relation till mat igen :(

2014-02-03 @ 20:15:04
Allmänt - Permalink

Kommentarer

Postat av: Kajsa

Min bror hade anorexi under en lång period av hans tonår. Som jag minns det låg han inlagd över 8 månader. Han har pratat lite om sina ätstörningar och brukar beskriva det som att han hade en ängel på ena axel och en djävel på den andra. När ängeln förlorade mot djävulen kände han att det var hans fel, för det var han som skulle medla mellan dom.
Idag hävdar han att han har en god relation till sin ängel. Djävulen finns fortfarande där men i och med att relationen till ängeln har förbättrats så kan de tillsammans spela ut djävulen. Så när djävulen tyckte att det är en bra idé att springa när han vaknar med ångest mitt i natten kan ängeln säga att det är inte rationellt för då förstörs muskelcellerna således är den smartaste utgången för att "kontrollera kroppen" att stanna kvar i sängen.

Så, min icke professionella analys säger att det du känner är helt normalt och att du kan lära dig hantera spöket.

Svar: Tack för din fina kommentar! Vad glad jag blir över att höra att din bror mår bättre idag och kan hantera alla tankar, men tråkigt givetvis att han drabbades av den här skitsjukdomen! Brukar också beskriva sjukdomen lite liknande, som att jag är två, en frisk och en sjuk. Till slut blir de kaos och jag har svårt att skilja på vilken som är vilken. Känns hoppfullt att höra ändå att det finns människor som klarar sig igenom och lever ett helt okej normalt liv!
Kram till dig och till din bror <3

Nellie

2014-02-04 @ 17:46:33