Bitterfroken

Jag är så trött så jag kan knappt fästa blicken, men jag vill verkligen inte lägga mig. Dagarna bara springer fram och jag mår så himla dåligt över att behöva gå till jobbet på måndag. Jag vill bara stanna tiden eller alternativt flytta fram tiden till den dagen då jag mår bra, då mitt mående är stabilt igen. Jag känner verkligen så starkt att jag inte klarar av jobbet, det bryter ner mig. All stress, allt nytt folk, mitt ostabila mående, allting skapar kaos hos mig och jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till :( vad gör man när man känner att man inte orkar längre? Det tar emot så jäkla hårt att erkänna att jag inte längre orkar, här kan ju dock skriva det, men i verkligheten är det en annan sak. Jag är alltid den som kämpar, som försöker, som pressar mig själv, men ingenting av den kraften finns kvar, jag känner mig som en boll utan luft. Jag känner mig även svag och värdelös, jag borde ju kämpa mer. Jag försöker hitta den där energin, men det går inte, jag erkänner mig besegrad och jag skäms! Önskar bara att någon kan ta över mig för en liten stund, ta över alla jobbiga beslut jag har framför mig.

 

Någon som varit på bedömningssamtal för ätstörning och kan berätta hur det var? Kan de sjukskriva en därifrån om de anser att de behövs? (Jag tror jag kommer be om det även om det känns fruktansvärt jobbigt för den är "duktiga" och "perfekta" flickan)