Denna matfixering samt tillhörande problem..
Jag måste också alltid kissa innan jag äter! Känner mig irriterad annars. Kan inte njuta lika bra om jag är minsta lilla kissnödig.
Blir också alltid tvungen att avbryta ätandet om någonting krånglar (spindelharpan, ljudbok). Nu var dte som tur är ett tag sen något krånglade! Går oftast bra när dte händer, håller mig lugn. Men ett fåtal gånger har jag skrikit rätt ut.
Vet inte om jag skulle skratta eller gråta när jag läste det där om att ställa ifrån sig maten vid reklam. Gjorde precis samma sak under tiden då jag var sjuk i anorexia. Jag hoppas verkligen att du försöker och kommer ta dig ut ur det här så fort som möjligt, för tankarna om mat och ångesten kommer bara bli värre och värre tills du tillslut inte kommer klara av att äta längre.
Önskar dig all lycka till <3
Jag mår helt okej idag. Varit fri från anorexin i cirka ett år nu. Äter när jag känner för det, har ingen ångst och är normalviktig. Ätstörningen kommer jag dock aldrig bli av med helt och det finns perioder då jag vill slå i sönder spegeln för att jag känner mig så tjock i min nya kropp. Men det är bara att ta sig i kragen och fortsätta äta som vanligt. Att bli anorektiker igen skrämmer mig idag lika mycket som att bli tjock för det var verkligen den värsta perioden i mitt liv och något jag inte önskar min värsta fiende.
Jättetråkigt att höra att det inte funkade på egen hand, men du är inte ensam och de allra flesta behöver mycket mer hjälp än så. Vågen är dessutom en ond ljugande varelse som inte går att lite på det minsta. Du är värd mer än vad de där siffrorna visar på vågen. Om du någon gång behöver prata så är det bara att mejla: [email protected]
Jag vet hur ensam man kan känna sig när man försöker bli frisk och att det känns som att ingen förstår en. Även fast familj, vänner och även läkare och psykologer säger att de förstår så gör de aldrig riktigt det om de inte haft en ätstörning själva.
Oj, blev lite väl långt nu hehe... hur som helst, jag tror verkligen att du kommer kunna ta dig igenom det här! Det kommer vara sjukt jobbigt men det kommer också vara värt det. Ta hand om dig och som sagt, behöver du någon gång prata ut med någon som förstår så tveka inte att slänga iväg ett mejl. Kram
