Bitterfroken

Fan ta denna ångest.. Det känns verkligen som att jag HELT har tappat kontrollen. Kan det vara så att jag mår så dåligt på grund av just det faktum att jag släpper anorexin mer och mer? Just nu är svälten så långt, långt borta, äter liksom mer kalorier till frukost än jag åt på en hel dag när jag var som sjukast. Jag skulle aldrig längre kunna låta bli att äta, i stället tar jag extra fast jag egentligen inte vill ha, det känns så jävla fel och jag hatar att jag har blivit så stor! Tidigare såg jag ändå att jag var smal, nu ser jag bara en stor jäkla häffaklump i spegeln, orkar inte med det! Känner mig vidrig och samtidigt känner jag mig dum som tänker såhär, som tänker att jag vill fortsätta vara underviktig! 

Jag vet inte om det här är ett normalt stadie i sjukdomen, jag vill så gärna ha någon att prata med för jag blir snart galen! :( Att prata med folk som inte har erfarenhet av sjukdomen fungerar väl, men jag får liksom inte de svar jag behöver om ni förstår vad jag menar? 

 

För tillfället känns det verkligen som att jag aldrig kommer bli helt fri, aldrig mer få en sund relation till maten. Jag orkar ärligt talat inte mer :(