Bitterfroken

Jag är så rädd och orolig för framtiden. Jag är så rädd att inte må bättre, rädd för att fortsätta leva med ätstörningen. Den förstör så jävla mycket! Jag är arg på mig själv för att jag inte kan slita mig loss, monstret sliter mig sönder och samman. Jag vill verkligen inte vara med i den här karusellen längre. Känner mig fängslad av ingen annan än mig själv. Sanningen är hemsk och jag vill verkligen inte det här mer nu. Låt mig slippa, låt mig bli frisk!