Bitterfroken

Jag är så trött, helt slut. Det har varit en väldigt känslomässig dag, men jag känner mig rätt lugn. Att känna en liten gnutta hopp känns skönt!

Har precis bäddat ner mig mellan lakanen. Sov väldigt dåligt inatt, hade sån ångest, kunde inte somna och när jag väl somnade drömde jag oroliga drömmar, vaknade stup i kvarten och var helt blöt av svett. Direkt jag vaknade till sköljde ångesten över mig. En dålig natt helt enkelt så inatt hoppas jag på att sova lugnare. Sover ju alltid dåligt utan mina sömntabletter och de vågar jag inte ta när jag ska upp tidigt (blir så mosig i huvudet av dem). 

Imorgon när jag vaknar ska jag ringa vårdcentralen för att (förhoppningsvis!!) få ett sjukintyg och för att ta nya blodprover till ÄS enheten. Har även en heldags utbildning imorgon, det känns som att jag kommer klara av att gå på den. På informationslappen står det att de bjuder på lunch (åh, hatar det..) 

 

Mina oroskänslor är inte helt lugna nu. Är rädd att inte få en sjukskrivning och jag är rädd för vad chefen och resten av medarbetarna ska tycka. Dock är jag inte lika hysteriskt rädd, blev verkligen lugnad av bekräftelsen på att det jag känner är normalt och inte alls konstigt samt att det faktiskt är jag och min hälsa som är viktigast. Hur ska jag nånsin kunna må bättre om jag hela tiden pressar mig själv till det yttersta och ännu mer? Har skickat ett mail till chefen och förberett på att jag kanske kommer bli sjukskriven, känns lika bra att vara helt ärlig. Skrev även en hel del om mina känslor och ja.. Jag är orolig över svaret, men kan inte göra något åt det! 

 

Nu ska jag kika om nya avsnittet av walking dead har kommit ut och jag ska försöka att se klart det utan att somna! 

Sov gott fina ni!