Hjälplös
Det är så SVÅRT! Det är verkligen så mycket svårare än jag någonsin kunde tro. Jag känner mig äcklig och som en förlorare när jag äter och jag känner mig "duktig" när jag låter bli att äta. Jag får panik, jag VET ju att jag MÅSTE äta, jag VET att det bara är jag, jag, jag som kan ta beslutet, ingen kan göra det åt mig och det finns INGA genvägar. Jag vill så gärna att det bara ska släppa, att alla tankar ska försvinna. Jag kan inte gå ner mer i vikt, jag har tankar att jag vill, men jag får inte och den friska- och resonabla sidan av mig vill inte gå ner! Åh jag är så kluven...
Min största fasa är att bli inlagd och så länge jag håller på såhär är risken stor att det slutar så. Trots skräcken jag har för inläggning är skräcken över att "äta för mycket" och att gå upp i vikt större. Vansinnigt!!
Jag vet ärligt talat inte hur jag ska klara det här, det känns fruktansvärt hur jag än gör. Hur fan kunde det bli såhär? Jag klandrar mig själv hela tiden fast jag vet att det inte är mitt fel egentligen. Kan liksom inte ta in att JAG har anorexi, det känns helt jävla galet. Hur tusan ska jag klara det här?
Inatt drömde jag till och med om mat. Jag skulle äta hemma hos min bästa kompis. Jag hade sån ångest för att det innehöll för mycket förbjudet och alldeles för mycket kalorier. Det är första gången (jag minns) som jag drömmer om mat..
Kommentarer
Postat av: Josefin Pageryd- hästbloggen
åh vännen, hör av dig till mig, lägg till mig på facebook, om du behöver någon att prata på, någon som lyssnar, stöttar och hjälper till så gott det går! kram på dig
Postat av: bulldozer.blogg.se
Åh, vännen. Det låter verkligen som att du behöver prata med någon, som förstår dig och vet vad du behöver höra för att ta dig igenom det här helvetet. Finns det personer i din närhet som du kan göra det med? Tusen styrkekramar <3
