Bitterfroken -

Hur det har ändrat sig..

Har precis ätit middag fast jag inte ens var hungrig. Har gått omkring och känt mig illamående i stort sett hela dagen. Förut, när jag var som sjukast, hade jag njutit av att inte vara hungrig, att kunna låta bli att äta på grund av en "giltig" anledning och nu äter jag alltså ändå.. Det känns lite som att mitt ätande har blivit ganska tvångsmässigt. Jag kan liksom inte längre låta bli att äta och ibland äter jag saker "utöver" fast jag egentligen inte alls vill eller är sugen. Det känns faktiskt inte särskilt bra. Såklart att det känns bra att jag äter, men just det här med att äta fast jag inte vill känns bara konstigt. Jag mår inte på nåt sätt dåligt över att jag äter, men någon konstig känsla får jag. Känner mig nästan äcklad, speciellt om det inte smakar bra. Varför ska jag då äta det liksom?

Nu dividerar jag med mig själv på ett annat sätt jämfört med tidigare. Tidigare var jag sugen på något, men ätstörningen sa till mig att jag inte fick äta det. Nu vill jag inte ha, men ändå tar jag det. Känns som att kraften som förr såg till att jag inte åt i stället nu tvingar mig till att äta..

Är det någon som känner igen sig i det här konstiga? Jag blir fasen snart galen..

2014-02-01 @ 18:59:18
Allmänt - Permalink

Kommentarer

Postat av: Linn

Lite likt kanske. Jag bara äter hela tiden efter ett strikt schema och protesterar inte. Har hållit på typ en månad och äta nu. Var på avdelning och SÖS innan. Jag känner mig jättekonstig som inte protesterar. Känns fel att jag överger sjukdomen även om det är så viktigt att jag gör det. Åh! Det låter så dumt! Men jag förstår dig. Du är så duktig! Kämpa på! Jag har inte haft min anorexi så länge. Fick min diagnos i oktober. Men har inte bestämt förän nu i Januari. Känns bra att veta att det kommer bli bättre. Ibland känns allt så mörkt. Förstår inte varför jag fick det här. Jag är inte så gammal, bara 12 och ingen i min ålder går igenom det här! Iaf Lycka till!

Svar: Ja, jag känner precis likadant!! Jag vill bli frisk, men ändå inte liksom. Så himla svårt :( kram!

Nellie

2014-02-01 @ 20:53:18

Postat av: Andrea

Fattar absolut vad du menar! Tror att det är viktigt att lära sig tänka på att mat är bränsle för kroppen som förbrukas hela tiden. Oavsett sug och hunger använder kroppen vad den får. Det är lätt att känna att maten är onödig om den inte är god, om man äter för att göra andra glada eller vad det nu kan vara... men kroppen ser den inte som onödig! Under återhämtningen kommer kroppen och hjärnan att förvirra en med allt från omättlig fysisk och psykisk hunger till bortblåst aptit under perioder. Du är inte ensam och absolut inte den enda som tänker tankarna du gör :)

Svar: Det är "skönt" på ett sätt att inte vara ensam med tankarna även om jag samtidigt önskade att jag var det. Vill inte att någon annan ska behöva genomlida det här! Trodde aldrig att jag skulle hamna här :(Kram

Nellie

2014-02-01 @ 21:05:41