Bitterfroken

Jag hoppas verkligen att det här bara är en fas jag måste gå igenom för att bli frisk och jag hoppas också att den inte håller i sig särskilt länge. Jag önskar också av hela mitt hjärta att mitt huvud kan sluta fyllas av tjockistankar. Jag som aldrig tidigare brydde mig närmvärt om vikt (inte så att det påverkade mig så mycket i alla fall) är nu totalt besatt. Jag kan inte tänka på annat än hur stor jag blivit, det och mat då.. Jag har verkligen rusat iväg kroppsmässigt! Provade nyss mina "smaljeans" i panik, jag fick på mig dem, men de satt jäkligt tajt och massa fläsk hängde utanför. Alltså jag orkar inte, jag VILL INTE. Hur ska jag kunna lära mig att acceptera det här? :(