Bitterfroken

Ångesten har blivit värre de senaste dagarna och den finns med mig i stort sett hela dagarna men är värst sen eftermiddag/kväll. Jag hoppas att det beror på att jag har höjt min antidepressiva medicinering för då betyder det att den kommer bli bättre. Jag försöker hela tiden tänka på andningen, fokusera på den och andas ordentligt. Glömmer liksom bort att andas när jag känner ångesten och då hjälper det att fokusera. Gud som jag önskar mig lugn.. Det är nog som sagt inte så konstigt att jag vaknar om nätterna drypvåt av svett med tanke på hur stressad jag är i kroppen hela dagarna.

 

Jag har tänkt på det här med mål att ha för att få en sådan frisk och fri vardag som möjligt. Jag har en tendens att vilja att alltid ska ske nu, på en gång, helst igår. Blir besviken och klankar ner på mig själv när jag inte är friskare idag jämfört med igår. Det är nog viktigt att ta små, små kliv. Att vara nöjd med ett litet framsteg. Varje litet steg framåt är ju ett steg i rätt riktning. Jag behöver framförallt bryta mönster, mina tvångshandlingar. 

Imorgon ska jag försöka att äta middag 16.45 i stället för prick 17.00. I nuläget kan jag sitta och vänta in klockan på sekunden och bara det skapar en inre stress. Det får helt enkelt bli mitt mål för morgondagen.