Svårt att ta in det..
Jag har lite svårt att ta till mig allting, det känns så konstigt. Det känns liksom som att jag har koll, men jag har ju inte det. Jag har försökt att bli fri från den här skiten så länge nu men inte lyckats. Trodde aldrig det skulle vara så svårt. Inbillar mig att jag inte alls är sjuk, att jag bara hittar på. På det viset känns det skönt att ha fått diagnosen, att liksom få bekräftat att jag är sjuk, jag hittar inte på, jag gör det inte med mening. Det är jobbigt att få det svart på vitt men ändå en lättnad.
Jag har fortfarande tankar om att gå ner mer i vikt, bli smalare, bli perfekt. Tack och lov är min "friska sida" fortfarande relativt stark, jag har viss sjukdomsinsikt och jag vill (innerst inne) bli frisk. Det är bara så otroligt svårt, ibland vill jag bara fortsätta svälta mig själv, tyna bort, därför är jag tacksam över att jag nu kommer få hjälp att reda ut det här helvetet jag hamnat i. Jag är rädd för att bli frisk, men jag vet att det kommer vara SÅ värt det. Jag är värd ett bra liv!
Kommentarer
Postat av: Julia
Förstår verkligen den där känslan av att bara hitta på. Känner den särskilt nu när jag inte är sådär jätteunderviktig. Känns typ som att jag sitter och hittar på allt jag säger till min kurator, fast när jag tänker efter så är ju allt sant. Det är väl också en del av sjukdomen, att man aldrig blir tillräckligt sjuk i sina egna ögon.
Svar:
Nellie
