Väntar samtal
Sitter just nu och väntar på samtal från vårdcentralen. Pratade med en sån gullig och varm sjuksköterska imorse. Hon visste inte varför läkaren inte hade ringt igår, men hon skulle ta reda på det och återkomma efter lunch här. Hon sa att jag inte skulle behöva oroa mig, att hon till 99% var säker på att sjukskrivningen blir förlängd. Det lugnade mig en aning, men fortfarande kan jag inte helt slappna av, inte förrän jag vet med säkerhet.. Dessutom är jag lite rädd att jag ska glömmas bort igen!
Pratade även med min chef förut. Alltså jag känner mig verkligen som en stor idiot. Tänk er att anställa någon som man tycker känns bra, den personen jobbar en knapp månad och blir sedan sjukskriven för anorexi och depression. Allvarligt, det känns verkligen som att jag vill be om ursäkt till hela världen för att jag finns till. Jag vet vilken kris det är på jobbet och det stressar mig givetvis, samtidigt vet jag att jag inte kan hjälpa det här. Jag vill såklart inte vara sjuk och jag vill inte må dåligt. Förhoppningsvis kommer jag må bättre snart!
Kommentarer
