Bitterfroken

Många saker idag är så mycket annorlunda jämfört med tidigare när jag var riktigt sjuk. Idag förstår jag inte hur jag klarade av att svälta mig, hur jag klarade av att leva på, i stora drag, 0 kalorier dag ut och dag in. Häromdagen vart min middag "försenad", eftersom den tog längre tid än jag räknat med att göra i ordning, och jag började känna den här otäcka hungerkänslan, sådär så att det nästan vrider sig i magen. När jag var sjuk hade jag "inga problem" med dessa känslor, eller problem hade jag givetvis, men ja.. Svårt att förklara, jag var helt enkelt bra på att trycka undan de här naturliga känslorna och i stället distrahera mig själv med annat. När jag då häromdagen kände de här känslorna fick jag panik, mådde så dåligt över att jag var så hungrig trots att jag visste att jag snart skulle få mat. Direkt kände jag hur kroppen gick in i "jaktläge" som jag brukar tänka det, för mig innebär det läger att jag hysteriskt börjar tänka på mat, rycker i alla lådor, rotar i kylskåpet, klarar inte av att slappna av. Den gamla känslan och det gamla beteendet kommer tillbaka och jag börjar maniskt städa alla ytor jag kan komma på just för att distrahera mig och trycka tillbaka känslan. 

När jag sen fick äta var det ljuvligt och jag vart direkt lugn, kroppen tänkte nog "åh, jag fick mat ändå!". Efteråt sen kan jag fortfarande dock ibland tänka "varför åt jag det där? Varför åt jag så mycket?" Har nämligen hamnat i en liten period där jag TROR att jag äter FÖR mycket trots att jag egentligen vet att portionerna är fullkomligt normala, i alla fall i förhållande till friska människors portioner.

 

Kan även ibland få för mig såna här sjuka tankar som att "äter jag det här så kommer det direkt sätta sig på kroppen och jag kommer bli stor som ett hus". Jag vet ju att det inte är så, det är ju jag (och många med mig) levande bevis på. Du blir såklart inte tjock av att äta, i alla fall inte av bra och hälsosam mat, sådan mat kroppen mår bra på. Jag har ätit nu i snart två månader och då äter jag ALLTID fullfeta produkter och min kropp har inte ändrat sig särskilt mycket. Har ju dock inte vägt mig på två månader så jag vet ju inte vad jag väger, men tror inte att det kan vara så jättestor skillnad faktiskt.

Försöker alltid äta och samtidigt njuta! Jag äter långsamt, upptäckte att det nästan tog en timme att få i sig frukosten imorse, inte för att jag får tvinga i mig maten utan för att jag vill känna in kroppen, låta den få tid att känna efter och locka fram de verkliga känslorna av mättnad och sen gör jag det även för att det är så jäkla gott så jag vill aldrig att det ska ta slut!