Bättre idag!
Idag känns det bättre igen! De här dagarna fyllda av nedstämdhet är så jobbiga, men jag antar att det är normala känslor. Det finns väl inte en människa som inte har dåliga dagar. Jag är som jag är, ibland mår jag dåligt, ibland mår jag bra, precis som de flesta människor helt enkelt :)
Känner dock fortfarande att jobbet inte känns speciellt bra och jag känner mig, som jag skrev, väldigt utanför. Jag brukar aldrig ha svårt att komma in i grupper då jag som person är väldigt öppen och social, men den här gruppen känns otroligt tillsluten. Knepigt! Idag till exempel gick jag på lunch, satt helt utanför de andra och ingen yppade ett ord till mig. Kände verkligen bara för att sjunka genom golvet och jag skämdes (varför jag skämdes vet jag inte egentligen). Jag funderar på om jag drar mig undan och går in i mig själv, jag kanske inte bjuder till tillräckligt mycket?
Hade även uppföljningssamtal idag med chefen. Hon påpekade att det är så viktigt att jag ser till att ta min lunch och att jag äter. Hon sa även att jag är så väldigt smal. Det var inte första gången hon har nämt det här heller.. Jag bara nickade och låtsades som ingenting, vad ska man säga liksom? Jag har svårt att se att jag ska vara SÅ smal. Jag upplever mig som relativt normalviktig. Kan inte se att jag är så smal att folk skulle reagera, men det gör de tydligen.
Det där med "normalvikt" har blivit så konstigt och mitt sätt att se på andra människor har blivit förändrat. Eftersom de allra flesta är mycket större än jag tycker jag att DE är stora i stället för att förstå att det faktiskt är JAG som är liten, det går liksom inte in riktigt. Jag kan ju till och med ibland uppleva mig själv som stor stundtals.. Vad konstigt allting kan bli på bara ett år!
Kommentarer
Postat av: A
Din chef, känner hon till din ätstörning, har du berättat om den? För annars tycker jag det verkar rätt konstigt att en helt ny chef går så rakt på sak om en så privat sak som att man ser smal ut!! Och att det är viktigt att du äter! Det känns liksom inte som något en chef borde "lägga sig i" sådär i allra första taget om hon inte har anledning att vara orolig. Varför jag reagerar är för att jag själv under större delen av mitt liv var väldigt underviktig utan att ha en ätstörning och fick tonvis med kommentarer om det, vilket kändes otroligt jobbigt. Jag antar att din chef bara menar väl, men samtidigt måste man vara försiktig med vad man säger till folk innan man har lärt känna dem på riktigt.
Kram!
Svar:
Nellie
