Bitterfroken

Nu blir det många inlägg här.. När jag ändå är i funderar-tagen kan jag lika gärna skriva ner mina tankar.

Att vara hemma, fundera och analysera är inte enbart negativt, det hjälper mig även att få perspektiv på saker och ting. Just nu funderar jag, som jag skrev i tidigare inlägget, på varför jag får sån ångest vid måltiderna. Främst rör det ju middagen och jag tror faktiskt jag vet vad det beror på. 

Så här är det, innan jag äter bestämmer jag (eller ätstörningen, vem vet) att det här är SISTA målet, att jag inte får äta något mer. Detta drar igång tankar som "men tänk om jag blir hungrig, tänk om jag vill äta mer" i stället för att bara känna efter, bara låta det naturliga få fortlöpa. Jag blir som sagt mätt, men TANKEN på att jag INTE får äta mer är skrämmande och otäckt nära det sjukliga (eller det till och med ÄR sjukligt). Jag inser ju mer och mer att jag fortfarande är så låst i sjukdomen, trots att jag ändå är relativt fri (i alla fall jämfört med tidigare). Jag är fri på det sättet att jag vid måltiderna kan äta (nästan) allt jag vill.. Att jag kan ösa på ost, grädde, smör osv osv, det vill säga så länge det är på "min ät-tid". Jag äter fortfarande efter klockan, drar ut liiiite extra på tiden tills det är dags, men när jag väl äter går det bra med de flesta råvarorna som sagt.. Sjuk är jag fortfarande för att jag inte kan släppa helt på kontrollen, att jag inte kan tillåta mig att bara känna efter, att bara vara, att ta lite kvällsmat om jag nu vill. 

Jag VET att det enda sättet att kunna bli helt frisk är att heeeela tiden utmana sig, att gå emot det som "känns fel", att gå emot allt det otillåtna. Oftast ger det ingen mer ångest egentligen, nästan tvärtom. Vet jag att jag FÅR äta mer efter middag blir jag något lugnare. 

Tyvärr finns även tankarna och rädslan för viktuppgång kvar. Jag tänker ofta på att jag kommer bli stor om jag äter ditten och datten, tankarna kommer inte längre lika ofta, men de finns där och många gånger hindrar de mig från att äta och må bra.

Jag försöker verkligen att kämpa emot alla dumma tankar. Jag vill kunna leva fullt ut, kunna må helt bra, ha en sund relation till kosten och till det finns det ingen genväg.. Man måste ta klivet över sin gräns och utmana sig, ofta, gärna hela tiden!