Ett svar
"Hittade nyss din blogg så jag har inte läst så mycket om din resa än. Kände du av någon slags "passa-på-effekt" när du började tillåta dig saker igen? Jg försöker själv lära mig vad mättnad innebär, en känsla jag inte upplevt på många år, och att känna efter vad som är lagom. Min rädsla är att jag inte ska kunna sätta stopp och alltid äta för mycket av det jag tycker är gott. Vågar inte riktigt äta mat som inte känns trygg i rädsla för överätning nu när kroppen varit utan det så länge... socker och mjölmat är nog värst... Hur kände/känner du kring det?"
i början hade jag SUPERSVÅRT med passa på effekten. Trots att jag blev mätt ville jag bara äta, äta, äta och äta lite till. Det kändes som att det aldrig ville ta stopp på allt jag ville "sätta i mig". Jag såg dock till att stå emot de här impulserna eftersom jag inte ville må sämre och för att jag ville gå långsamt fram, mycket för att undvika att börja hetsäta. Det var på något vis som att kroppen fick panik eftersom den varit i svält så länge, som om hjärnan var rädd att inte få energi, att det kanske var "sista gången" den fick ordentligt med mat. Har fortfarande jätteproblem med det här, när jag ätit klart ett mål känner jag nästan alltid en tomhetskänsla som är svår att sätta fingret på, speciellt när det gäller middag. I mitt huvud bestämmer fortfarande ätstörningen att jag INTE får äta mer efter sista målet och det skapar en del ångest. Det behöver inte vara så att jag blir hungrig, men jag blir alltid rädd att jag ska bli det och då inte kunna äta mer. Har också, som du beskriver, svårt med mättnaden. Och som jag skrev ovan blir jag mätt i magen, men hjärnan är fortfarande hungrig. Jag har svårt stt skilja på vad som är verklig hunger och inte. Dock ska jag tillägga att det blivit mycket bättre, jag känner inte längre de där hysteriska tankarna på att jag måste "passa på" för jag vet numera att jag aldrig kommer svälta mig igen, skulle aldrig klara av det och jag vill för den delen inte det heller, dock kan jag tyvärr fortfarande känna nån form av lyckorus när jag tex inte hinner äta på mitt arbete då det oftast är otroligt stressigt och fullt ös hela tiden.
Innan jag blev sjuk åt jag lågkolhydratskost och blev så mycket friskare fysiskt på det, var pigg hela dagarna eftersom man inte skjuter blodsockret i höjden (man slipper därmed dipparna vid blodsockerfall som orsakar trötthet och irritation bland annat) jag blev även av med mina tidigare konstanta magproblem (IBS) och har även blivit av med min ledvärk jag tidigare hade. Jag har därför fortsatt äta lågkolhydratskost och äter bara fullfeta produkter och blir därför enklare mätt och håller mig även stabil och mätt länge. Passar bra om jag inte hinner äta. I början var det jättejobbigt att börja äta ost, grädde, smör och annat fett då jag under min sjukaste period var livrädd för fett. Jag löste det dock genom att läsa på mycket för att känna en trygghet och nu känns det bara härligt att äntligen kunna äta god mat igen som jag blir frisk av och dessutom MÄTT samt slipper de där plötsliga akuta hungerkänslorna man kan känna vid blodsockerfall.
Får liksom aldrig direkt ångest av att ÄTA längre, utan problemet är ju som jag skrev ovan att jag får mer ångest över att maten är slut.
Hoppas att svaret blev okej :) svårt att uttrycka de känslor som stormar i en!
Kram <3
Kommentarer
Postat av: Caroline
Jättebra svar! Känner igen mig i många av dina tankar! Tror det är som du säger... att inte ge efter för hjärnans stress och lära sig att man faktiskt kan äta vad man vill när man vill och inte behöver "passa på" bara för att tillfälle ges!
