Bitterfroken

Fredag och en sjuhelvetes efterlängtad helg! Kände mig lite krasslig på jobbet så jag flexade hem en timma tidigare då jag hade gjort allt jag skulle. Nu halvligger jag i schäslongen i min morgonrock, har precis ätit hemmagjord pizza (så god!) och väntar på att junior masterchef ska börja.

Har stoppat in min glassmaskin i frysen och hoppas på att den ska hinna frysa till sig. Är så sugen på hemmagjord kokos/vaniljglass! 

 

Hade uppföljningssamtal med min chef idag. Fick så himla fin respons! Tydligen har alla talat så gott om mig och jag känner ju själv hur bra det faktiskt börjar kännas. Det tog ett tag, men nu börjar jag mer och mer känna mig som hemma! Jobbade på självständigt även idag och det går så himla bra. Jag har struktur och allting blir gjort. Jag är så nöjd över mig själv som faktiskt har en jädra drivkraft, är nyfiken och lättlärd. Älskar verkligen att lära mig nya saker! 

På samtalet pratade vi även en del om min ätstörning. Fick så fint bemötande gällande den. Jag hade från början tänkt att hålla den för mig själv, men har nu bestämt mig för att vara öppen och inte skämmas. Jag borde i stället vara stolt som kommit så här långt med hjälp av min starka vilja och drivkraft! Det är fruktansvärt jobbigt ibland och uttrycket "ätande anorektiker" känns så passande. Just att äta men att fortfarande lida av ätstörda tankar och rädsla för viktuppgång och kroppsförändringar, det är tufft, otroligt tufft! Jag har gråtit så mycket, ätit, ångrat mig, hatat mig själv för att jag åt det där extra för att sekunden efter känna mig stolt. Tankarna är ofta i ett enda kaos, men jag lär mig mer, för varje dag som går, att handskas med dessa tankar. Det går lättare och lättare! 

 

Jag vill verkligen bli helt fri.. Just för tillfället känner jag mig relativt frisk från ätstörningen och självsvält, men stt vara så jäkla låst i tankarna är hemskt och jag hoppas att jag en vacker dag ska få bukt även med dessa!