Bitterfroken

Hej kära ni!

Idag har jag haft utbildning hela dagen, mycket kändes helt onödigt, men skönt att ändå göra annat..

Idag hände det igen att en person inte kände igen mig trots att han såg mig i somras/höstas. "jag tycker jag känner igen dig" sa han, och ja det gör du också sa jag! Han frågade om jag gått ner i vikt, ganska uppenbart men.. Då skämdes jag faktiskt lite igen, ibland gör jag det. Skäms över mig själv och sjukdomen! Den här personen såg mig ändå som sagt senast i somras/tidiga hösten, men det var efter det allting rasade och jag tappade otroligt snabbt i vikt (över tio kilo). Det händer faktiskt väldigt ofta att människor inte känner igen mig och det är ju lite skrämmande..

 

Till min rubrik då. Jag vet att jag skrivit om det vid flertalet tillfällen, men det är helt klart ett problem. Jag äter och blir mätt, men tankarna går snabbt till vad jag vill äta härnäst. Det spelar ingen roll hur mycket jag äter, jag vill ändå ha mer. Oftast kan jag skilja de här känslorna åt, men ibland tillåter jag mig själv att äta det jag är sugen på. Jag vet inte om det är normalt dock? Brukar försöka fundera på hur jag gjorde som frisk. Tänkte jag ens på det? Antagligen inte, så det är så svårt att veta hur jag ska göra. Hur gör ni? Tillåter ni er att äta det ni är sugna på? Hur ofta i så fall?

Har ätit omelett två gånger idag, nu till middag med så jääävla mycket ost! Jag älskar verkligen ost, smakar så fantastiskt gott, äter det mer än gärna till det mesta. Som sjuk åt jag aldrig ost, inte en endaste skiva, jag klarade inte av det med tanke på kalorierna och fettet, nu kan jag äta med gott samvete och jag kan äntligen njuta av det igen! Nu är jag dock så himla sugen på yoghurt med min rostade müsli, får se hur jag känner om någon timme. Den karamellen tåls att sugas på.. 

 

Kram