Bitterfroken

Jag orkar inte må dåligt längre! Önskar att jag bara kunde häva ur mig alla känslor, alla tankar, all ångest i text och att jag sedan kunde lämna den där, men det är svårt att skriva ner något jag knappt kan sätta fingret på..

Jag är så ledsen på den här depressionen, att jag vill, men inte orkar. Kraften är som bortblåst, jag vill ingenting. Det finns ingenting som intresserar mig. Jag önskar att jag, som förr, ville umgås med min bästis varje kväll, men jag varken vill eller orkar längre. Jag orkar inte med människor öht.. Orkar inte vara trevlig, orkar inte vara glad. Var nyss hos mamma, kände bara att jag satt och suckade, kände irritation och längtade bara hem. Nu är jag hemma och vill bara gråta. 

Jag önskar att det inte kändes så fel att må psykiskt dåligt. Det känns som att samhället upplever det som en bagatell. Jag vet inte hur många gånger jag sjukskrivit mig och skyllt på diverse somatiska sjukdomar. Jag skulle ju aldrig sjukanmäla mig och säga som det är, att jag har ångest och bara vill försvinna.

 

Jag vill bara få hjälp på vägen, något som får mig upp ur allt det här svarta.