Jag tror och hoppas fortfarande
Maten styr mig oxå fast jag är "frisk". Vill oxå gömma mig ibland trors fem barn, barnbarnet och tusen hushållssysslor. Skulle vilja slippa min kropp. jag som person är ganska bra ♥
KRAM till fina Nellie fr en som VERKLIGEN vet.
Känner så mycket igen mig i många av orden du skriver! Värdelöshet, ensamhet, att vilja känna riktig glädje, att önska att någon ska bry sig och fråga hur man mår och våga lyssna på svaret, att inte orka...Som om jag skrivit det själv i en av mina sämre perioder!! Jag har ingen ätstörning som du, men en depression som återkommer med jämna mellanrum och vägrar släppa taget helt. Får du någon hjälp med dina problem? Sånt här klarar man ju inte av ensam, man behöver någon som hjälper en!
Kram!
hej! jag förstår dig . jag känner ofta så också eftersom jag lider av depression, man försöker allt man kan att tänka ljusa tankar men tillslut vet man inte vad man ska tänka på som är ljust ,jag känner exakt lika och jag isolerar mig från omvärlden och det är så himla svårt att gå till skolan när man känner sig så värdelös och deppig, jag hoppas du blir bättre kram från rebecka
Mmm... "jo men jag är lite nere nu också". Fast, det är ju inte vad jag säger. Jag är inte lite nere.. det hade ju varit nästintill skönt att vara lite småseg och orkeslös pga väder eller något yttre. Något som förändras. Vet så väl hur det känns när andra säger så.
hej på dig! kan bara skicka massa kämpa-på-kramar för det blir bättre det vet jag och alla andra att det blir alltid bättre dock tar det sin jäkla långa tid. det är enkelt att ta sig ner med så svårt att ta sig upp. det läskiga är med ätstörningen är att den blir faktiskt aldrig nöjd trotts att man vill bli tunnare så är man inte nöjd med den sen kan det i sin tur leda till att man tycker att man är så tjock att man dör ist. bra att du tog dig an att vilja börja äta normalt och det gör ont att bli frisk, det är ingen skön känsla och det är när det gör ont och du får ångest som du gör rätt. glöm inte det!!
man tror inte att det är ett sånt helvete som det egentligen är fören man är i situationen och i behandling osv. är du i behandling/ får du någon hjälp någonstans.
förresten, de där med att du känner dig värdelös osv. det är INTE DU som känner så utna det är ÄTSTÖRNINGEN som styr över dig som vill trycka ner dig, men ge den en skrik eller ett stamp i golvet och säg NEJ så den fattar att detta är inte du, utan den riktiga nellie ska komma fram frisk!
KRAM
