Bitterfroken

Lördagskväll.. Jag har precis krupit ner i min onepiece, gjort mig en stor latte, hällt upp nötter och även tagit fram en muffin. Det känns bra! Måste säga att jag känner mig ganska fri från min ätstörning. Jag "kommer på mig själv" ofta numera med att faktiskt tänka på annat än mat. Livet kretsar inte längre kring mat och kalorier och det är verkligen fantastiskt skönt! Visst att mina tankar ibland slinker iväg åt det sjuka hållet, men nu mera ignorerar jag dem till största delen, det besvärar mig helt enkelt inte lika mycket längre!

Psykiskt kanske jag inte mår bra alla gånger, känner mig väldigt ofta nedstämd och slutkörd, men det handlar inte längre enbart om maten utan mer andra orsaker. Det är inte kul, men samtidigt är det en enorm lättnad att gå mer och mer mot det friska fria livet.. Att vara under greppet av en ätstörning är fruktansvärt och energikrävande. Det är samtidigt en enorm lärdom om mig själv och kroppen. Hur sjukt allting kan bli utan att man märker det. Det gick utför väldigt snabbt för mig, men tack och lov lyckades jag inse att jag hade svåra problem och lyckades även resa mig upp. Jag är så otroligt stolt över mig själv för det här.. Att återigen kunna njuta av mat, äta mig mätt och vara nöjd. Att slippa känna panik över att vara totalt utsvulten. Jag vill aldrig aldrig någonsin uppleva det igen och jag ska göra allt i min makt för att fortsätta vara fri..