Bitterfroken

Usch, nu börjar paniken krypa sig på så smått. Jag hatar att känna att jag inte har kontroll, det känns som att jag verkligen VRÄKT i mig mat idag. Jag är så himla rädd att helt tappa kontrollen och bara sätta i mig allt som tänkas kan. Kanske måste jag, för mig egen skull, göra såhär ibland för att lätta på den här tryckande känslan gällande mat. Kanske att jag måste göra såhär, det vill säga äta det jag är sugen på? Kanske måste jag göra det för att någongång kunna bli helt frisk? Det känns bara så otroligt fel och galet, behövde jag verkligen äta allt det där, eller var det så att jag tappade kontrollen? 

När jag upplever tankar som "du är duktig om du låter bli att äta det där", det är väl då som sjukdomen talar? Det var precis så jag tänkte när jag var i funderartagen på vad jag var sugen på. De där tankarna vill jag inte låta vinna, därför åt jag och det gick ju faktiskt bra. Jag bestämde mig för att "jag fick" ta det där lilla "extra", men nu i efterhand känns det så himla jobbigt. Varför kunde jag bara inte stå emot? Känner mig svag..

 

Har verkligen ingen att diskutera såna här känslor och tankar med. De friska i min omgivning förstår inte. Många suckar och tycker att jag är löjlig när jag råkar nämna något "ätstört" och då känner jag mig verkligen rejält dum som tänker de här tankarna. Ändå tror jag att det är typiskt ätstörningen?! Jag försöker inte på något sätt bevisa att jag är sjuk, jag vill kanske ibland få bekräftelse, men det är för att jag är så osäker på allting. Jag vill bara höra att det jag gör är normalt, att jag gör rätt.. Jag vill inte känna mig mer fel och dum. 

Det är så svårt att inte ha någon att bolla mina tankar med, jag vill ha någon som förstår, någon som hjälper och stöttar mig i allt det här kaoset. Jag vill lära mig vad som är normalt, när jag inte vet skapar det ångest. Därför vänder jag mig nu till er som läser för att jag vet att flera av er är i samma situation som jag. 

Är min "matsedel" i inlägget nedan normal, är den för stor eller för liten? Har jag, som jag upplever det, vräkt i mig? ,:(