Behandling nr 1
Jag tycker det känns som att du verkligen skulle behöva släppa kontrollen ett tag. Få någon som ”tvingar” dig att äta. Har du funderat på att ansöka om plats på ett behandlingshem?
Det kan hjälpa att fundera över vad som känns viktigast. Att behålla kroppen du har nu och må som du gör nu, eller att gå upp i vikt och bli mer fri att testa på andra livsstilar. Livet behöver ju inte bli ”frid och fröjd” bara för att en går upp i vikt och tillåter sig att äta på ett friare sätt. Men att tillåta sig det, att kapa av sina bojor, det är ändå en förutsättning för ett lyckligare liv. Att hålla sig kvar i en ätstörning är som att helt och hållet förbjuda sig själv till ett lyckligt liv.
Enligt min uppfattning, så har många med en ätstörning en benägenhet att straffa sig kring något med mat, när de ”misslyckas” med något i livet, t.ex. i skolan/umgänget/träningen/annat. Alla har sina ”känsliga” områden. Jag tror det gäller att försöka bli bättre på att tillåta sig att misslyckas, utan att straffa sig med ätstörningen. Livet behöver inte vara lyckligt jämt. Att inte känna sig lycklig jämt betyder inte att en måste förpassa sig till en ätstörning och låta livet gå ut på att upprätthålla ett visst utseende. Det måste vara okej att känna sig vilsen, att inte veta, att söka. Att sväva i ovisshet utan att straffa sig själv. Även om livet känns tomt utan ätstörningen – så är i alla fall chansen större att man hittar något konstruktivt att fylla sitt liv med – om man lämnar ätstörningen bakom sig. Annars har man alltid ett hinder på vägen, ett hinder som inte tillåter en att utforska sig själv och världen. Ätstörningen står i vägen för ens utveckling.
Om du gör dig av med ätstörningen så har du en chans att utforska dig själv, dina viljor, önskningar och eventuella/framtida målsättningar – utan att alltid behöva anpassa dig till och begränsas av ätstörningen.
