Bitterfroken

Gud så skönt att vara hemma och att samtalen är över. Bestämde med psykologen att vi bara skulle ta 45min i stället för 60 idag eftersom jag var helt slut, kändes som ett bra beslut.

Läkarsamtalet gick bra, men det var otroligt tufft. Började gråta och kände mig som en idiot (vilket jag inte borde). Anledning till att jag började gråta var delvis såklart all stress och sen att vi kom in en del på relationer (något som är mycket jobbigt för mig på grund av tidigare händelser). Kunde liksom inte hålla inne tårarna och på ett sätt var det skönt att släppa lite på den där kontrollen, att faktiskt våga gråta hur farligt och konstigt det än känns. Kändes dock lite märkligt att jag satt där och hulkade och hon fortsatte ställa frågor :P

Vi kom fram till att min sjukskrivning fortlöper fram tills jag är frisk, tre månader framåt skrivs det nu, sen blir det uppföljning igen. Lite av stressen släppte även när hon sa att hon inte räknade med att jag är frisk då, men att det ändå måste följas upp ordentligt. Jag har ju, som jag skrivit tidigare, svårt att tänka en dag i taget och nu tänker jag direkt tre månader framåt i tiden, och jag tänker också att jag kommer må då som jag gör nu. Med ens känns ju allting omöjligt med de tankarna. Jag kanske mår jättebra då, eller jättedåligt. Det kan jag ju inte veta. Måste verkligen jobba på att ta en dag i taget, våga släppa kontrollen, sluta vara rädd för att bli frisk.

 

Hos psykologen pratade vi mest lite allmänt om hur jag har haft det den senaste veckan, sen gjorde vi gemensamt upp ett matschema som nu sitter på min kyl och skrämmer mig. Ska även fylla i vilka dagar jag klarade av att äta de målen vi satt upp. Alltså ångest, jag är så rädd att ta tag i det här, Gud.. Men jag ska verkligen kämpa, inte sluta försöka. Det är ju trots allt bara jag som kan ordna upp mitt liv.

Nu i början ska jag försöka äta frukost, mellis och middag. Vi lämnade i övrigt schemat rätt flytande, inga exakta tider (har dock ett visst tidsspann) och heller inga exakta måltider då jag har en tendens att haka upp mig alldeles för mycket, typ "men de står att jag ska äta yoghurt till frukost, men jag vill ha äggröra, då kan jag inte ta det". Därför kändes det här bra och jag är glad att jag ändå får vara med och påverka. Jag har sagt att sex mål om dagen känns onaturligt och det var helt okej. Skönt!

 

Nu ska jag vila lite innan det är dags för middag. Lasagne blir det idag! :)